Efter de utannonserade koranbränningarna, och de påföljande invandrarkravallerna där över hundra poliser skadades, går diskussionerna om yttrandefriheten varma. Yttrande- och tryckfriheten är redan idag begränsad, och ju mer Sverige utvecklas från att vara ett svenskt samhälle till ett mångkulturellt sådant kommer den hamna under attack och ifrågasättas.
Det finns flera anledningar till att en hög nivå av yttrandefrihet blir svårare att upprätthålla i ett mångkulturellt samhälle, men inte minst för att yttrandefriheten i grunden är en västlig idé. Ju fler människor som bor i Sverige som identifierar sig med kulturer och levnadssätt från andra delar av världen, desto svagare kommer de västliga idéernas ställning — inklusive yttrandefrihetens — att vara.
Därtill kommer det inbyggda problemet i mångkulturella samhällen där de olika folkgrupperna inom statens gränser har vitt skilda åsikter om vad som är heligt att leda till konflikter, och risken är att man av rädsla för dessa konflikter istället väljer att inskränka människors friheter att kritisera, håna eller skända det som en annan grupp ser som heligt; trots att det ryms inom alla rimliga definitioner av yttrandefriheten.
Sverige AB är en sekulär stat, men det saknas inte heliga kor för det. Vi har ersatt kyrkan och budorden med mänskliga rättigheter och demokrati; saker som anses heliga och som måste skyddas till varje pris, eftersom de anses visa den riktiga och rätta vägen. Hur det än är med den saken är det viktigt att förstå att en fungerande stat med ett högt mått av friheter bland de som bor inom dess gränser, kräver en gemensam syn på rätt och fel — något som blir betydligt svårare i mångetniska, mångreligiösa och mångkulturella samhällen.
Det bästa vore så klart om Sverige AB åter blev en nationalstat för det svenska folket, men i brist på det måste den anpassa sig efter den nuvarande situationen. Vi lever inte längre i ett homogent land där vi kan räkna med respekt för polis och andra myndigheter, utan vi lever i en mångkulturell och protobalkaniserad stat som är en krutdurk av etniska konflikter som bara ligger och väntar på gnistan som låter den antändas.
I ett sådant läge är det av yttersta vikt att åtminstone makten, så väl den politiska som kulturella, talar med en gemensam röst och försvarar de få värden som finns kvar och som ska hålla staten samman, och yttrandefriheten är ett av de allra viktigaste av de fundamenten.
De röster som nu argumenterar för ytterligare nedmontering av yttrandefriheten i syfte att inte arga upp de folkgrupper som bosatt sig i Sverige de senaste decennierna för oss ned för en väldigt farlig väg. Det kan verka som den “enkla lösningen” för att motverka upplopp och kravaller på kort sikt, men den kommer med ett betydligt högre pris i det långa loppet: Det totala avskaffandet av de fri- och rättigheter våra förfäder kämpat sig till genom århundradena.
Det fria Sverige tänker alltid stå upp för yttrandefrihet, även när den provocerar och gör ont. Alternativet är nämligen så mycket värre.
