SvD skriver om “svenska” Aya och hennes familj som bor på Gazaremsan. När Israel invaderade träffades familjens hus av en raket. Familjen skadades och en omkom. Familjen väntade på att UD skulle komma och hämta dem till Sverige, men myndigheten hade strukit dem från listorna efter avstämning med Säpo.
I tio år har UD varnat för resor till Gazaremsan, ändå är det många som efter att de fått sina svenska medborgarskap, utvandrat till platsen de en gång “flydde” från. Alla fördelar med medborgarskapet har de dock kvar. I Ayas fall har hon bott i Gaza i tio år, efter att ha lämnat Sverige då hon träffade sin man. Nu vill de dock lämna området. De är inte ensamma. Över 500 personer har hört av sig till UD och vill ha hjälp med att lämna. Notan går så klart till svenska skattebetalare.
I massmedia omskrivs dessa personer som “svenskar”. Det är de inte. De är “svenska medborgare” och i många fall sådana som en gång fann en fristad i Sverige, men som efter erövrat medborgarskap återvänt till sina hemländer, med eventuella sjukpenningar etc. i bagaget. Är det rimligt att dessa, efter tio år eller fler utomlands, ska ha rätt att återkomma hur som helst till Sverige? Borde det inte snarare vara så att om en person som “flydde” hit och sedan återvänder till sitt land (eller annat land) faktiskt blir av med det svenska medborgarskapet?
Vidare, att kalla dessa personer för “svenskar” som media gör, är att fara med osanning. Det lär inte finnas många svenskar på Gaza. Det är viktigt med definitioner och ord har betydelse. Det vet SvD och med flera medier. Därför kallar man dessa personer för svenskar. Men sanningen är den: att vara svensk och att ha svenskt medborgarskap är två helt skilda saker. Så för att svara på frågan som ställt i rubriken: Det finns inga svenska familjer i Gaza.
