Låt oss prata känslor. Eller kanske bristen på dem.
Över 1,5 miljoner människor i Sverige äter någon form av antidepressiva eller lugnande läkemedel. Detta bidrar till att man stänger av, både sina egna och andras känslor.
En stor bidragande orsak till det empatilösa och deprimerade samhället.
Läkemedelsföretagen marknadsför det på samma sätt som om det skulle vara vitaminer. Många av biverkningarna är de samma som symptomen på depression. Det tabletterna gör är att stänga av (påverka signalsubstanser i hjärnan) vilket resulterar i inga eller få känslor av att bry sig om varken vad man själv känner eller empati för andra.
Ungas psykiska ohälsa har eskalerat under 2010-talet, kopplat till sämre kontakt, närvaro och samvaro (man “umgås” via skärmar och samhällsutvecklingen går åt skogen) med andra människor. Just kontakt, närvaro och samvaro är något som både barn, ungdomar och vuxna lider enorm brist av idag.
Så många saknar ett sammanhang. En tillhörighet. Ett syfte. Människor letar men blir vilseledda av samtidens propaganda, mår dåligt och nedåtspiralen är ett faktum. Vi behöver samla oss, i dubbel bemärkelse.
Det pågår också ett ständigt arbete i självutveckling och självförverkligande som går ut över medmänniskor. Man går hem till sig. Stänger dörren för att jobba på sitt ego. Ändå blir människor mer och mer egoistiska. Det är och bör vara ett konstant arbete att jobba på sig själv. Men många går vilse i det. Man stänger dörren mer än bara bokstavligt.
Allt handlar om jag, jag, jag. Vad man vill ha. Vad man kräver.
Jag tror att få frågar sig vad de själva har att erbjuda andra i form av omtanke, närvaro och samvaro. Det är rent nödvändigt att jobba på sig själv, men vill vi inte göra det just för att kunna ha betydelsefulla relationer? Det är ju trots allt just relationer som ger livet mening.
Våga vara den som bryr sig.
– Hanna Sjöh
Detta är en insändare!
Vill du också skriva en insändare till Det fria Sveriges hemsida? Skicka den till [email protected].
