När man går på högstadiet gör man en massa underliga saker. Man lär känna allsköns folk, ställer gärna till det för sig och ena dagen är kanske fotboll det enda som spelar roll medan andra dagen ska man festa som om det inte fanns någon morgondag. Och man tror sig veta allt varför man gärna vistas i grupper som är övertygade om att de vet bäst. Vilken sida man råkar hamna på rent politiskt brukar mest handla om tillfälligheter.
Sverigevän det värsta LO kan tänka sig?
Under de senaste dagarna har vi tagit del av Pim van Dorpels historia. Han var fram till dagen innan LO-kongressen toppnamnet till ordförandeposten. Det var i princip klart att han skulle bli kapten på skutan. Men dagen innan hoppade han av. Varför? Det handlar enligt den officiella förklaringen om vad som skedde då han gick i högstadiet. Så här säger van Dorpel till tidningen Arbetet:
“Jag bekände mig inte till nazismen. Men jag kallade mig för patriot eller Sverigevän”
Gränsen var därmed passerad med råge. LO-kollektivet kunde inte med att en kille som när han var fjorton också varit skinnskalle. Visst är solidaritet ett socialistiskt honnörsord, men man kan ju inte förvänta sig att det kan sträckas ut hur långt som helst… inte lika långt som den utsträcka armen hos en fjortonårig van Dorpel i alla fall.
Hur kom det sig att den unge mannen hamnade där han hamnade då?
“Som jag minns det var jag en svag och utsatt person. När jag började sjuan så sökte jag mig till den här miljön och blev då uppfångad av en rad personer som tog mig under sina vingar.”
Det berättar han för Arbetet och för att vara en kraft som vill stå upp för de svaga bevisar sig LO vara det motsatta. Uppenbarligen fanns skinnskallarna där för van Dorpel när han behövde dem, men samma sak kan inte sägas om LO-socialisterna.
En toxisk organisation
Den som varit med ett tag förstår att hela skinnskalle-debaclet bara är ett svepskäl. Sossar har inga principer som inte går att ruckas på om viljan finns. Denna gång är viljan hos några att göra sig av med Pim van Dorpel och då kan vad som helst användas för att uppnå målet. Fulspel är en del av politiken.
Det som borde få folk att höja på ögonbrynen är att man inom sosseriet kan komma undan med att framställa någon som var “Sverigevän” och “patriot” vid fjorton som suspekt och därmed hindra honom från att inneha en ledarroll i LO årtionden senare. Det är samma sosseri som accepterade att före detta civilministern Ida Karkiainen dök upp på bild med armen i en Hitlerhälsning.
Den som har öron att höra med borde här höra hur devisen “makten framför allt” dundrar ut från högtalarna hos sosseriet. Det är vad det handlar om och när en grupp ställs mot en annan finns det inget som inte går att använda för egna syften. En organisation som fungerar så, där man kommer undan med att göra som man nu gör mot van Dorpel, är toxisk. Ingen inom den svenska vänstern kan känna sig trygg, det är klart och tydligt.
Det visar också att hatet mot nationen, mot det nationalistiska, trumfar allt annat om man vill. Det är enda svaret på frågan hur de annars kan komma undan med det. Man hatar nationalismen till den grad att ett engagemang hos en fjortonåring kan användas för att göra honom eller henne omöjlig 30 år senare.
Den intoleranta antinationalismen
Om man varit en del av den svenska nationalismen under lång tid är det en sak som står klart. Det är motståndarna som står för intolerans och ovilja att samtala. Det är motståndarna som är långsinta och som kräver underkastelse från den som “byter sida”. Det är inte vi.
Har någon hört om en nationalistisk far eller mor som tagit avstånd från sitt barn för att han eller hon engagerat sig i “fel” parti. Finns det några exempel på en chef som sparkat en anställd när det framkom att den anställda var kommunist? Finns det någon nationalistisk organisation som framställt en person som under sin ungdom var med i RKU eller dylikt som suspekt?
När Det fria Sverige grundades var det viktigaste att där skulle vara “högt i tak” och “långt till dörren” samt “låga trösklar in”. Det är ju helt oväsentligt vad någon var med i när han eller hon var i tonåren. Och en organisation som använder någons tonår mot en medlem för att sätta stopp för denne i någon intern maktkamp är korrupt. Och om medlemmarna i nämnda organisation går med på det bör de skämmas.
Så, till LO-kollektivet. Skäms på er.
