Argumenten för massinvandringen varierar, men ett som ofta återkommer är att svenskarna föder för få barn och vi därför måste ha en stor immigration så att vi kan säkra befolkningstillväxten och “välfärden” framöver.
På migrationsinfo.se kan vi exempelvis läsa:
”Trots att fler barn föds per kvinna varje år är Sverige, och kommer framöver att vara, beroende av invandring som den största bidragande faktorn till befolkningstillväxten.”
Det är inte falskt. Men det leder till en hel del frågetecken.
Om vi accepterar själva grundidén om att det måste ske en konstant befolkningstillväxt och att den måste ske genom invandring, bör inte denna invandring då ske med eftertanke? Eller ska man bara hämningslöst släppa in vem som helst; alltså befolkningstillväxt för befolkningstillväxtens skull.
Om tanken med befolkningstillväxten dessutom är att den ska kunna stärka offentlig sektor och sociala trygghetssystem blir det än viktigare att ha en kraftigt selekterad invandring.
Men eftersom någon sådan selektering inte sker, och majoriteten av de utlänningar som söker till Sverige de facto tär på välfärden, faller hela argumentet med befolkningstillväxt. Det visar tydligt att den förda politiken inte handlar om att stärka samhället, eller göra det som ligger i svenskarnas intresse.
Nya svenskar kan vi göra själva
Något annat viktigt att påtala är så klart att det bästa hade varit att fylla på med svenskar den naturliga vägen, genom barnafödande. På så sätt växer befolkningen organiskt, och man kan i god tid planera utbyggnad av samhällets infrastruktur för att möta det växande antalet svenskar. Att svenskar föder få barn är nämligen ingen naturlag, utan ett resultat av politiska beslut och en del av en hypermodern kultur.
I många årtionden har samtliga riksdagspartier bedrivit en familjefientlig politik, vilket fått till resultat att barnafödandet minskat och att vi sedan länge ligger under reproduktionsnivån som krävs för att upprätthålla vår befolkningsnivå. Samtidigt har så väl massmedia som populärkultur och kulturdebatt lyft upp de påstådda fördelarna med ensamhushåll, aborter och barnlöshet.
Ett aktuellt exempel är SVT:s artikel om influencern Therése Lindgren, som varit öppen och stolt över att hon och hennes fästman väljer bort barn för att ha ett materiellt överflöd, hon berättar:
– Jag och Anders pratar mycket om att vi är Dink:s (“Double Income, No Kids”). Vi har dubbla inkomster, vi kommer kunna leva ett härligt liv ser vi framför oss. Det kan man säkert med barn också, men vi gillar bilden av oss som Dink:s.
I artikeln från public service påtalas också att SCB ser gruppen som ”köpstark och ekonomiskt stabil”. Vidare hänvisar man till en studie och skriver att par som bor tillsammans utan barn är mest nöjda med livet.
Politiska beslut ligger bakom
Det säger sig självt att i ett samhälle där kärnfamilj och barnafödande ständigt nedvärderas, och där singelliv och barnlöshet lyfts upp som något positivt, kommer allt fler välja att avstå från familjebildande. Genom ständiga påminnelser i populärkultur och offentlig debatt om hur dåligt det är för “självförverkligandet” och klimatet att skaffa barn, ser man också till att de som bildar familj, åtminstone på kort sikt, mår sämre än de som väljer att leva Sex and the city-liv.
Hade situationen varit den omvända; hade politiken varit familjevänlig och samhällsandan varit positiv till familjer och barn, så hade barnfamiljer känt sig lyckligare än så kallade Dink:s. Det hela är ett utslag av vad som anses politiskt korrekt och fördelaktigt just nu.
Vidare använder politikerna, vars politik alltså leder till att svenskar inte föder tillräckligt med barn ens för att ersätta de svenskar som dör, konsekvensen av sin egen politik som ursäkt för massinvandringen. Detta är både absurt och groteskt.
Hur tänker ditt parti?
Det fria Sverige menar att enbart politiska alternativ som har den svenska familjen som grund, som förstår att svenska barn är något vi svenskar gör själva, och som står upp mot alla försök att utmåla tvåsamhet och grundläggande familjestrukturer som negativa, är värda att ge sitt stöd.
Det är inte många dagar kvar till valet. Vi vill därför påminna samtliga medlemmar och Sverigevänner att noggrant undersöka den familjepolitik som ”ditt” alternativ står för. Är det inte familjevänligt så är det inte svenskvänligt; är det inte svenskvänligt så är det inte familjevänligt.
