I Marks kommun har en person riktat hot mot skolor och förskolor, rapporterar SVT. Mannen, som är i trettioårsåldern, framförde hotet på socialkontoret och är nu anhållen i sin frånvaro. Kommunen meddelar också att de vidtar åtgärder för att öka vaksamheten.
Gott så.
De är ärliga i alla fall
Det har alltid funnits, och det kommer alltid att finnas, personer vi bör vara uppmärksamma på. Det är inte händelsen i sig jag reagerar mot, eller att man tar den på allvar. Det som får mig att fundera är vad Johan Bank Skoglund, säkerhets- och beredskapschef i Marks kommun, säger till SVT:
– Att kommunen agerar på sådan information kommer vi att behöva vänja oss vid, så som samhället ser ut idag. Och då kommer vi behöva vänja oss vid att kommunen vidtar åtgärder som i det här fallet innebär extra vaksamhet.
Fetmarkeringen är min, för jag vill belysa de orden. De fick mig att stanna upp. Jag har hört liknande förut, bland annat i samband med terrorbombningarna i New York den 31 oktober 2017. Då sa Londons borgmästare Sadiq Khan:
“Att vara förberedd på dessa saker, att vara vaksam, att stödja polisen som gör ett otroligt svårt jobb, är en del av att bo i en stor global stad.”
Jag säger inte att han har fel. Tvärtom, den moderna världens förkämpar och de människor som driver på globaliseringen är alla mycket ärliga med vad det leder till. Vi måste vara förberedda på att städerna när som helst kan förvandlas till brinnande infernon eller skjutbanor för någon terrorist eller psykiskt sjuk person. Vi måste vänja oss vid att en bil, en lastbil eller en enkel kniv kan användas för att sprida ond bråd död bland män, kvinnor och barn.
Vi måste acceptera detta på grund av hur “samhället ser ut idag”. Det är budskapet från Marks kommun, vars motto är:
“Läge för det goda livet.”
En känsla av hopplöshet
Det goda livet är något allt fler känner sig snuvade på. När man pratar med sina medmänniskor, särskilt de yngre (alltså framtiden), är de oroliga och ibland mycket uppgivna. För att låna från Verner von Heidenstam så ler många, men de gör det med stela läppar utan att egentligen hoppas. Och det kan jag inte hålla emot dem.
Jag är den första att konstatera att våra “rättigheter” är få och skyldigheter desto fler. I den naturliga världen är vare sig liv eller lycka rättigheter. Men vi har valt att sluta oss samman för att garantera vissa grundläggande rättigheter – de medborgerliga fri- och rättigheter som det talas om då och då.
När vi gått med på att betala skatt och överlämna våldsmonopolet till staten, förväntar vi oss, med rätta, att få tillbaka en hel del. Om inte, måste frågan ställas: Varför ska vi dra vårt strå till stacken? Där är vi nu. Det så kallade samhällskontraktet är brutet, och därför känner sig så många snuvade.
Vänj dig aldrig
Fler kommer det bli. Någon revolution står dock inte för dörren. För många är för beroende av lugn och ro och Netflix för att skaka båten så mycket. Väst befinner sig inte i en revolutionär cykel. Punkt. Däremot finns det stora möjligheter för intelligenta och handlingskraftiga människor att skapa förutsättningar för sig själva, sina familjer och en vidare krets av likasinnade själar. Ja, helt enkelt ett bra liv medan samhället krackelerar.
Dessa människor gör inte som Bank Skoglund säger åt dem. Vi vänjer oss inte.
Diskutera artikeln
Genom att öppna ett gratis konto på friasvenskar.se kan du kommentera den här artikeln.
Kommentarer är inte redaktionellt material och det är du som är personligt ansvarig för vad du skriver. Det fria Sverige tar inget ansvar för dina kommentarer.
Kommentarer som inte följer våra regler och förhållningssätt kommer att raderas och konton som missbrukar kommentarsfunktionen kommer att stängas av.
