Många svenska skolor brottas med problem som dåliga kunskapsresultat, bristande trygghet och störd studiero. Lärarnas arbetsmiljö är tuff, och antalet anmälningar om hot och våld i skolan har fördubblats det senaste decenniet, enligt regeringen.
OECD resultat
Ett index från OECD, kallat DISCLIMA, visar att Sverige har den sämsta klassrumsdisciplinen i Europa. Detta index baseras på Pisa-undersökningen och mäter det disciplinära klimatet i skolor.
Den senaste mätningen fokuserade på matematiklektioner bland 15-åringar, och resultaten placerade Sverige i samma grupp som Nya Zeeland och Chile med dåligt disciplinärt klimat. Över en tredjedel av eleverna uppgav att det ofta eller alltid är bullrigt och stökigt på lektionerna. Ungefär 30 procent störs av andra elever som använder digitala verktyg som mobiltelefoner under lektionerna.
Uttalande från skolministern
– Även om vi visste att det finns stora utmaningar med trygghet och studiero i svenska skolor, är det nedslående att se att vi ligger så dåligt till. Regeringen tar krafttag för att vända denna utveckling. Alla elever ska känna sig trygga i skolan och kunna fokusera på att lära sig, säger skolminister Lotta Edholm (L) i ett uttalande.
OECD:s siffror visar att 37 procent av 15-åriga elever tycker att det ofta eller alltid är bullrigt och stökigt på lektionerna. Dessa elever presterar i genomsnitt sämre på Pisa-proven. Dessutom blir 29 procent av eleverna distraherade av andra som använder digitala verktyg under lektionerna, vilket också påverkar deras resultat negativt på Pisa-proven.
Men vad beror det på?
Det finns flera orsaker till de problem som redovisas. Men de har alla sin grund i den vänsterliberala doktrin som varit förhärskande under årtionden. “Flumskolan” är ett begrepp som refererar till en period och pedagogisk filosofi inom den svenska skolan som började på 1960-talet. Då stod elevens individuella utveckling och självständighet i fokus, vilket ledde till minskad disciplin och lägre kunskapsnivåer. Denna vänsterpedagogik är förhärskande än idag.
Flumskolan var illa i sig själv, och när den sedan krockade med massinvandring och klasserna började fyllas med elever vars beteenden skiljer sig markant från svenskarnas, gick det riktigt illa. Redan från början, när det bara rörde sig om en handfull icke-svenska elever, blev det bekymmersamt, men ju fler de blev, desto värre blev problemen. Lärarna hade inte verktygen eller inställningen som behövdes för att hantera situationen. Svenska elever kunde heller inte hantera sina nya “klasskamrater” och många råkade illa ut. Problemet med markanta skillnader i IQ mellan elever och vad det innebär har sosse-skolan också till fullo ignorerat.
Slutligen, i denna oheliga treenighet, dyker värdegrunden upp. I Lgr22 (Läroplan för grundskolan) läser vi:
“Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald.”
Skolan av idag ska alltså lära ut värdegrund och få barnen att uppskatta mångkultur. Det ska därtill ske genom flumskolans försorg, vilket kanske är en förutsättning för att komma undan med “värdegrund” istället för “kunskapsgrund”. Och det ska ske i ett demografiskt skymningsläge. En annan fråga värd att ställa i sammanhanget är varför man måste lära ut värdet av mångkultur. Borde inte en sådan företeelse, om den nu är bra för oss, automatiskt omfamnas?
Svensk skola kommer fortsätta vandra samma väg som resten av Folkutbytessverige. Det säger sig självt. Och det är barnen som kommer betala det högsta priset för det.
