Ingen som följer samhällsutvecklingen blir väl egentligen förvånad av nyheten att Sverige petas ner ytterligare lite när organisationen Transparency International presenterar sin årliga korruptionsranking. Nu är det inte någon alarmerande och överhängande fara att medborgaren ska behöva muta sig fri från poliskontrollen eller sticka till tjänstemannen en väska med pengar för att få bygga ut hemma, men tråkigt är det att konstatera att det går åt fel håll.
Sverige hamnar i år på sjätte plats och det är sämsta noteringen sedan mätningarna startade. Totalt är 180 länder med på listan, där Jemen, Nicaragua och Nordkorea innehar bottenplatserna. Högst upp kommer Danmark, därefter Finland och sedan Nya Zeeland. Också Norge och Singapore slår Sverige. Schweiz ligger tätt bakom oss.
Över hälften av länderna hamnar på poäng under medel, vilket Transparency International menar är illa. Illa är också att EU-länderna tappat i snitt de senaste åren. Varför detta sker verkar dock inte lika intressant att utforska som att konstatera att det sker.
Var och får väl helt enkelt spekulera vad som hänt i väst, som gör att väst mer liknar länder där korruptionen är mer utbredd. Om man sedan kommer fram till ett svar på frågan “varför?” så kanske man sedan också kan fundera över hur vi vänder trenden, och vart vi är på väg om vi inte gör det.
