I Sandviken har en kontroversiell skolpolitik väckt starka reaktioner bland föräldrar och lokalsamhället. Kommunens beslut att flytta hela mellanstadiet från Västanbyns skola till Murgårdsskolan, flera kilometer bort, är ett försök att “bryta segregationen” och förbättra skolresultaten på Murgårdsskolan, som har en hög andel invandrarelever. Detta beslut är ett tydligt exempel på hur politiska ambitioner och teoretiska modeller om integration och mångkultur alltjämt genomförs utan hänsyn till de berörda individernas faktiska behov och önskemål.
Föräldrar har uttryckt sin oro och upprördhet över förslaget. De betonar att de valde att bo i området just för närheten till Västanbyns skola och att de föredrog en mindre skola nära hemmet för sina barns trygghet, särskilt med tanke på ökande våldsbrott i området. Dessutom har Murgårdsskolan tidigare rapporterats ha problem med hot och utpressning bland elever.
Kritiken har även kommit från politiskt håll. Sverigedemokraterna i Sandviken, som är kommunens näst största parti, menar att barn inte bör användas som verktyg i integrationsprojekt, och att flytten troligtvis kommer att försämra skolresultaten för barnen från Västanbyns skola.
Förkastligt att experimentera med barn
Denna situation visar på en djupare problematik i dagens samhällsdebatt och politik. Det är kort sagt förkastligt att använda barn i politiska experiment. Föräldrars rätt att besluta över sina barns utbildning och välmående är grundläggande och ska inte åsidosättas för politiska målsättningar. Det är dessutom oroväckande när politiska beslut som direkt påverkar barns vardag och trygghet fattas utan tillräcklig dialog med de berörda familjerna.
I detta sammanhang framstår det som att politiska beslutsfattare i Sandviken, ledda av en koalition av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna, har prioriterat ideologiska målsättningar om integration och mångkultur framför barnens och föräldrarnas faktiska behov och önskemål. Detta är ett tydligt exempel på hur socialistiska och liberala politiska ambitioner går ut över individens frihet och välbefinnande.
Vikten av lokal styrka
Politikerna kommer att fortsätta med denna typ av “åtgärder” tills de stoppas. De kräver att vi ska vara beredda att ödelägga våra barns framtid för deras experiments skull. De är drivna av ideologi och är beredda att acceptera de faktiska försämringarna som drabbar svenska barn. Årtionden av praktiserad politik vittnar om det. Vi måste inse och acceptera att de enda som står på vår sida är vi själva. Även om det för oss fria svenskar är viktigt att arbeta för de stora realpolitiska förändringarna, så är det viktigare att skapa demografisk och reell styrka lokalt. Då kan man nämligen göra det bättre här och nu.
Svenskar som menar allvar med att vilja sina barns bästa måste komma samman geografiskt. Kraften i etthundra fria svenska familjer i ett skolupptagningsområde skulle vara formidabel. För att inte tala om möjligheterna att skapa alternativ till den kommunala integrationsskolan. Därtill är det så klart enklare att påverka skolan i en mindre kommun där avstånden mellan människor är närmare och föräldrar, lärare, rektor, elever och politiker i princip är grannar.
Det finns inget stopp för hur långt politikerna är beredda att låta det gå i vårt land. Gränserna är det vi som måste sätta. Vi måste säga “hit men inte längre” och ha kraften att förändra vår samtid till det bättre. För oss själva och våra barns skull.
Vill du lägga grunden för en svensk framtid? Organisera dig med andra fria svenskar i Det fria Sverige idag!
