Skuld och skam är de främsta vapnen som används mot den europeiska människan idag. Det är så på grund av djupt liggande aspekter av våra folks gemensamma sinnelag. Svenskar och européer samt våra utflyttade släktingar i USA, Sydafrika, Australien med flera länder svarar väldigt väl på skuld och skam: vi går på det helt enkelt. Våld och hot fungerar inte, då slår vi tillbaka med besked. Men om man grundlägger med skuld och skam, så kan hot vara spiken i kistan.
Ta exemplet med hur lagar nu ska ändras efter “koranbränningarna”. När muslimerna började komma till Sverige på 1970-talet, utgjorde de en kraftig minoritet. Åren gick och fler och fler muslimer kom till Sverige. Idag finns över 700 muslimska församlingar och föreningar i Sverige. Det är okänt hur många muslimer det finns, men över en miljon skulle kunna vara en försiktig uppskattning.
Från 1970-talet till idag har deras inflytande ökat markant. Men de har tagit små steg, med flera år mellan moské, minaret och böneutrop; nu har de alla tre. Skolorna och fängelserna anpassade sig efter religionens kostregler. Staten har gett bidrag till församlingarna, och lagstiftningen erbjuder nu specifikt skydd för dem som grupp. Vi är nu på väg att inskränka våra medborgerliga friheter och rättigheter på grund av att de känner sig kränkta när någon bränner koranen. Samtidigt hotar radikala element inom muslimska grupper med våld om vi inte följer deras krav.
Folkets “kryptonit”
Att vi har tillåtit detta bygger på ett utnyttjande av vårt folks generositet och medkänsla, samt vår objektivitet. Aspekter av vårt sinnelag som gjort oss mäktiga är också våra största svagheter. Låt oss närmare undersöka dessa egenskaper och hur de kan utnyttjas mot oss.
Vår objektivitet
Vi är inte blint lojala mot vårt folk eller dess medlemmar enbart baserat på deras tillhörighet till vårt folk. Snarare tvärtom, vår objektivitet gör att vi inte accepterar ett “vi och dom”-tänkande. Vi måste ha objektiva skäl för att ta parti för vår egen sida i konflikter. Om vi anser att medlemmar av vårt folk begår övergrepp mot ett annat folk, så är det inte självklart att vi tar vår egen sidas parti. Vi utgår från en objektiv bedömning om handlingarna är rätt eller fel och är beredda att solidarisera oss med de utsatta, oavsett vilka de må vara.
Problemet är att denna objektivitet sällan besvaras. Vi tror att eftersom vi hyser objektiva tankar och är beredda att agera utifrån dem, så kommer andra att göra detsamma, vilket ofta inte stämmer. När vi möter folk som är okritiskt lojala mot sina egna, oberoende av vad som är “rätt eller fel”, hamnar vi i underläge. Dessa grupper agerar i enlighet med vad som är bäst för dem, medan vi, i stället för att göra vad som är bäst för oss, tenderar att agera i deras intresse om vi får för oss att det är “objektivt rätt”.
Vår medkänsla och generositet
Som folk har vi en stark motvilja mot att orsaka andra smärta och lidande om det inte är nödvändigt. Vi har också svårt för att se på när andra lider utan att ingripa. Detta innebär att vi ständigt identifierar lidanden som vi vill lindra, eftersom vi känner att vi har möjligheten. Vårt stöd för diverse utlandsbistånd samt vår benägenhet att ekonomiskt bistå en mängd föreningar som säger sig hjälpa utsatta i tredje världen, men även inom vårt eget land, är tecken på vår medkänsla.
Denna medkänsla delas dock inte av alla på vår planet. Det finns fortfarande samhällen där tortyr och mänskligt lidande ses som underhållning. Vi bevittnar detta i vissa länder där det blir en allmän tillställning varje gång någon oönskad person sätts i brand, eller där lemlästning och offentliga avrättningar betraktas som en familjeaktivitet. Att då visa medkänsla utan reservationer och med tron att denna medkänsla är ömsesidig, är naivt. Eller ännu värre: att uttrycka medkänsla mot sådana handlingar tolkas ofta som en svaghet, vilket leder till att dessa grupper blir mer framfusiga.
När Europa var som starkast förstod vi hur vi skulle balansera detta. Vi insåg när det var lämpligt att släppa garden och när den behövde hållas uppe. Vi kände igen de tillfällen då silkesvanten skulle tas av och järnnäven avslöjas.
Vi har tappat denna insikt, och det är därför vi är på väg att förlora.
Vägra skuld och skam
Vi ska stå på vår egen sida. Svensken måste välja Sverige, svenskarna och Europa. Vi måste välja vår civilisation. Vi måste säga: mitt folk, rätt eller fel. Vi kan inte acceptera någon pålagd skuld om historiska oförätter. Det finns inget skamligt att prioritera sina egna barn framför andras eller sitt eget folk framföra andra.
Däremot är det skamligt – ja oförlåtligt – att överge sin egen och sina efterkommandes framtid, vilket är vad som sker idag. Vi har ingen som helst rätt eller skyldighet att ödelägga våra egna samhällen till förmån för främlingar. Medkänslan och generositeten ska vi omfamna, men den ska riktas till våra egna.
