Nu kvarstår bara några dagar av Stefan Löfvens tid som partiledare för Socialdemokraterna och därmed också hans tid som statsminister. Många drar nog en lättnadens suck, men samtidigt ska man inte lura sig och tro att alternativet blir speciellt mycket bättre.
Det finns en risk med att fokusera för mycket på en person, eftersom man då lätt missar att se strukturer och större skeenden som driver den skadliga utvecklingen. Då blir det lätt att se det som att “allt var Reinfeldts fel” eller att “det var Palme som förstörde Sverige”. Nu är de båda nämnda herrarna absolut skyldiga till att ha förstört Sverige, men de var inte ensamma, och de arbetade inte i ett vakuum. Framförallt; så länge de bakomliggande strukturerna finns kvar är det av mindre betydelse vem som är statsminister, eftersom de i slutändan arbetar mot samma mål ändå.
Samtidigt får statsministern ofta stå som symbol för det arbete som utförts under hans regeringstid, och enligt urgammal nordisk ansvarsprincip är det också helt riktigt, så länge man förstår sammanhanget de verkat i.
När sverigedemokraten Tobias Andersson i riksdagen den 29 oktober ställer frågan till Stefan Löfven huruvida hans slösande av svenskarnas skattepengar på utländska och globalistiska projekt krattat manegen för hans fortsatta karriär påminns vi om regeringen Löfvens prioriteringar de senaste sju åren.
Vad sägs till exempel om att regeringen samtidigt som man slagit rekord i utförsäkringar har öst pengar över EU, svenskfientliga NGO:s och korrupta utländska regimer. Man har också fortsatt den ansvarslösa massinvandringen och därmed påskyndat folkutbytet. Att regeringen “stramade åt invandringspolitiken”, vilket man så gärna skryter om, berodde inte på en omtanke om svenskarna, utan för att man höll på att få en kommunrevolt på halsen när allt fler kommuner var nära att duka under rent logistiskt.
Exemplen är många, men en sak löper som en röd tråd genom Löfvens tid vid den nominella makten, vilka områden vi än tittar på.
Stefan Löfven har aldrig brytt sig om det svenska folkets väl eller framtid. Faktiskt har han inte ens brytt sig om Sverige AB:s framtid. Han har fortsatt det globalistiska projektet; avskaffandet av Sveriges suveränitet som stat och underminerandet av svenskarna som den självklara majoritetsbefolkningen i vårt eget land.
Det är så vi kommer minnas honom. Som den svenskfientliga statsministern vi aldrig kan förlåta.
