Branschorganisationen TMF Trähus har tillsammans med arkitekterna på P.A.C.E. tagit fram ett förslag på hur man skulle kunna förvandla området vid Älvsjömässan i Stockholm till en alldeles liten bedårande idyll i den pulserande huvudstaden. Man vill bygga i klassisk stil och man vill bygga i trä. 5 000 bostäder och 10 000 arbetsplatser tänker man sig.
En vacker tanke
Konceptbilderna från P.A.C.E. är förtjusande och jag kände instinktivt “där skulle jag kunna bo” när jag så dem. Chefarkitekten Erika Wörman, som också ritat förslaget anser att “det saknas en humanistisk inställning till stadsbyggnad i princip alla nya projekt och att många glömmer bort hur man upplever stadsrummet. Med färgsättning, fasadernas indelning, detaljer och fönsterutformning kan uppfattningen om stadsrummet förändras drastiskt” skriver Fastighetsvärlden.
Det man vill skapa är en “klassisk kvartersstad” i en miljö som “folk dras till”:
– Ett kvarter här och där i trä ser vi överallt, men som tränation har vi här chansen att verkligen visa vårt kunnande och Stockholm som stad kan visa en ambition som visar vägen. Stockholm kan vara en fyr som lyser. Orden är Gustaf Edgrens, han är bostadspolitiskt expert hos TMF.
Trevligt en liten tid
Det rödgröna styret i Stockholm har beslutat att huvudstaden ska blandas. Hur idyllisk och fin stadsdelen vid Älvsjömässan än blir så kommer det förstöras av politikerna. I Stockholm var, vid ingången av 2024, 45,62 procent av befolkningen utlänningar. I alla områden där svenskar är en minoritet eller nästan en minoritet så är det inte Sverige längre. Sverige kräver en stor majoritet svenskar.
Där Sverige inte längre är Sverige blir det något annat med tiden. Ett exempel är Termovägen i Kallhäll, Järfälla. Jag bodde där en tid under 1990-talet, när området var ganska nybyggt. Majoriteten var svenskar och trots att det var hyreslägenheter med social blandning så var det helt okej. Sakta men säkert förändrades det och idag är det övertaget och inte längre svenskt.
Även om man skulle kunna hålla området vid Älvsjömässan majoriteten svenskt under en period så ligger det i en stad där svenskarna snart är i minoritet. Och bara några stenkast bort ligger helt andra områden, långt mycket mindre idylliska både till utseende och invånare. Om inte Hammarby sjöstad klarar sig undan gängen och klanerna så kommer inte trästaden göra det. Erika Wörman framhärdar dock:
“Vi dras till den typ av miljöer som känns trygga, orienterbara, charmiga och som har en atmosfär som man blir glad av. En miljö som är varierad utan att vara rörig och som utformas för att upplevas till fots. Gatorna ska vara olika men ändå höra ihop och det är bra om man ibland måste mötas med ögonkontakt. Varför inte bara göra Älvsjös nya stadsdel skitsnygg, billig och något som blir en koldioxidsänka och succé över tid.”
Måste börja i rätt ände
Jag vet att vi skulle kunna ha en huvudstad som vore trevlig både att bo i och besöka. Jag vet att vi skulle kunna ha en levande landsbygd med byar och småstäder som blomstrade. Vi skulle kunna ha ett fint svenskt Sverige.
Men inte nu och inte inom en överkomlig framtid. Visst, stängsla in stadsdelen vid Älsvsjömässan och sätt ut vakter. Sälj dyrt till burgna svenskar. Det är så det kommer bli, precis som i Sydamerika och annorstädes. Kanske egen kollektivtrafik in till city också. Vet vet, kanske blir det en stadsdel för de goda och lydiga samhällsmedborgarna, lite som man gör i Nordkorea.
För ofta drömmer jag om det Sverige som kunde ha funnits, om vi struntat i detta med massinvandring och mångkultur. Ett svenskt Sverige, kanske till och med ett traditionellt Sverige med lite mer nationellt sinnade svenskar, om än fria att tänka fritt. Det hade varit något det.
Men nu är det som det är och jag kommer inte, under några som helst omständigheter, flytta till någon storstad eller ens i närheten av en. Inte ens om de bygger som på bilden, vilket jag hoppas de till sist gör.
