Det behövs nya fängelseplatser och regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna avser att skjuta till 1,4 miljarder för att hitta dem. Därtill ska Kriminalvården ordna så att dygnskostnaderna för varje intagen minskar. Rätt och rimligt. En person, vem den än är, som väljer ett kriminellt liv och ser vanligt folk som bytesdjur har inte många rättigheter kvar när allt är sagt och gjort. Regeringens extrapengar blir däremot ingen varaktig lösning. Richard Jomshof (SD) säger följande till Göteborgs-Posten:
– Det här handlar om att försöka utifrån redan existerande anstalter bygga om eller sätta olika rum i ordning för att få in fler intagna. Men det här är bara en akut lösning.
Lägre standard för utlänningar?
En tredjedel av de intagna i svenska fängelser är utländska medborgare. Räknar man även in utlänningar med svenskt medborgarskap är utlänningarna i absolut majoritet. På grund av många olika orsaker är det svårt för SD att komma åt de sistnämnda eftersom man hängt upp sig på detta med medborgarskap. Kort sagt kan de inte skilja mellan en intagen Kalle eller Ahmed med svenskt medborgarskap. Alltså fokuserar Jomshof i sitt fortsatta resonemang på intagna utan svenskt medborgarskap:
– Vi måste bli bättre på att utvisa den typen av individer. Sverigedemokraterna har ju också tidigare pekat på att det kan vara skillnad i om du är svensk medborgare eller inte svensk medborgare.
Alltså, utvisning samt någon annan skillnad.
Det Jomshof är ute efter är något så självklart som att en utlänning som inte är svensk medborgare kanske inte ska räkna med samma standard som en svensk medborgare. Han fortsätter:
– Är du svensk medborgare så har vi naturligtvis ett större ansvar, att det är en sorts minimistandard som vi är tvungna att erbjuda. Jämfört med om man inte är medborgare. Men man kan ju inte behandla folk hur som helst.
Hur kan det inte vara så redan?
Det är ju självklart när man tänker efter, att en person som inte är svensk medborgare inte heller ska kunna förvänta sig något vidare utöver det mest basala om han eller hon till råga på allt valt att förbryta sig mot den befolkning som är värdfolk. Hur kan det inte redan vara så? Är man inte en av oss så bör andra regler gälla. Det gör det ju på andra sätt. En utländsk medborgare får inte vistas överallt i Sverige, närmare bestämt inte på skyddsområden. Denne får heller inte rösta i riksdagsvalet. Med mera. Så varför ska han (oftast är det en han) få ta del av den generösa och humana kriminalvård Sverige bedriver?
Naturligtvis ska alla regelskärpningar eller sänkt standard vägas mot personalens väl. Man får inte huvudlöst skapa frustrerade och missnöjda fångar som tar ut det på en utarbetad kriminalvårdare. Principen är däremot klar och tydlig: Svenskarna ska sättas främst – alltid!
Om svenska politiker och andra, tillsammans med folk i gemen, alltid hade svenskarnas bästa för ögonen — alltså inte svenska medborgares utan svenskars — så hade vi som folk och land varit i en helt annan situation. Det hade inneburit ett nationellt självförtroende på bred front. Det hade varit tydlig för varje utlänning som kom hit att det är “vår väg eller vänd om” som gäller. Och om du förbryter dig mot oss, mot oss som nu välkomnar dig, så kommer du drabbas sjufalt igen. Med sådan råg i ryggen hade mycket av det vi ser idag varit ett minne blott.
Vi kan få det så. Ett steg på vägen är att kriminella som inte är svenska medborgare antingen bryskt kastas ut ur landet, eller att de får sitta inspärrade med så låg standard att frivillig återvandring helt plötsligt känns som en utomordentlig idé.
Vi ska inte glömma att också små steg för oss närmare vårt mål.
