I ett inslag från Riks får en av SD:s kandidater i EU-valet, Dick Erixon, tillfälle att uttala sig om en läckt intern chatt från Centerpartiet. I chatten beklagar sig europaparlamentarikern Abir Al Sahlani över att hon inte får vara nummer ett på partiets lista. Rasism, hävdar hon så klart.
Riks bjuder in kompisen Dick Erixon för att kommentera detta och hans analys lämnar en hel del att önska. Istället för att konstatera det uppenbara, att utlänningar inte alls bör representera Sverige eller svenskarna samt att Al Sahlanis gnäll bottnar i en känsla av att vara berättigad till något i kraft av att vara utlänning i Sverige (något hon delar med många), så börjar han lägga ut texten om meritokrati och “färgblindhet”.
Erixon går emot själva idén om att dela in människor etniskt. För SD-kandidaten är härkomst helt och hållet irrelevant – han använder till och med ordet “banalt” i sammanhanget. Enligt Erixon är det enda som betyder något individens karaktär och eventuella kompetens. För det tyckte nämligen Martin Luther King, den kommunistiska, antivita kvinnomisshandlaren som Erixon tydligen har som förebild.
Och då hamnar vi i en definition av “öppna svenskhet” som är livsfarlig. Dick Erixon förstår inte det mest grundläggande och fråntar svensken det unika hon bär inom sig, i sina gener. Det vill säga identiteten om vem hon är, som svensk, nordbo, german och europé.
Det duger inte Dick, det duger inte alls.
