Under fredagen hölls pressträff med justitieminister Gunnar Strömmer från moderaterna samt representanter för Säkerhetspolisen och Nationella operativa avdelningen (Noa). Ämnet var säkerhetsläget i Sverige. Dagen innan hade Säpo meddelat att läget försämrats, men att hotnivån fortsatt är en fyra på den femgradiga skalan. Till grund för denna analys ligger “Gazakriget och en ökad oro i Mellanöstern som spär på polariseringen i Sverige och omvärlden, vilket uppges bidra till en högre grad av aktivitet i de våldsbejakande extremistmiljöerna” skriver SVT.
Det svenska samhället är otryggt och detta på grund av en utrikespolitik som är undfallande gentemot bland andra islamistiska stater vilka vi försöker stryka medhårs för att få vara med i Nato. Men också på grund av undfallenhet inrikes, där aggressiva främlingar tillåts sätta agendan då rädslan för att pekas ut som rasist, islamofob eller liknande lamslår samhället på alla nivåer.
Polismyndighetens uppmaning till svenskarna är:
“Lev vanligt och var uppmärksam framförallt på omgivningen. Hör av er på något sätt till Polismyndigheten om det är någonting som avviker från det normala.”
Vi ska alltså acceptera och vänja oss vid att terrorbrott står för dörren (en fyra på skalan innebär risk för attentat). Varför, bör alla fråga sig? Varför ska vi vänja oss vid det när vi skulle kunna ta i med hårdhandskarna och ändra på förutsättningarna? Att den frågan ställs fruktar politikerna mer än de fruktar terrorister från främmande länder.
