Personer som missbrukar droger är inte pålitliga. Att Aftonbladet hittade narkotika på toaletterna hos flera av riksdagspartierna förvånar därför inte. Ingen tror väl att det är idealistiska och pålitliga personer som idag arbetar i maktens korridorer? Många trodde däremot att de ansvariga skulle ta i med hårdhandskarna för att skapa förtroende. Så blev det inte heller.
“Tomma ord”
Riksdagen säger sig nu “agera” mot knarket. Detta är insatserna man sätter in enligt Aftonbladet:
- Workshop om personalsäkerhet, inpassering, besökshantering och incidenthantering.
- Fördjupning om polisens arbete mot narkotika.
- Utbildning och workshop om missbruk.
– Det är vad man i näringslivet brukar kalla ”corporate bullshit”. Bara ihåliga tomma ord. Så säger Jeanette Fors-Andrée, krishanterare och medierådgivare, till Aftonbladet.
Vad svensken borde kräva
Enligt lag kan riksdagspolitiker och tjänstemän inte tvångstestas för droger av arbetsgivaren. Bara inom den privata sektorn är det möjligt. Detta borde ändras direkt. Vem eller vilka skulle inte vilja att så sker? När det kommer till beslutsfattarnas eventuella missbruk eller nyttjade av droger behöver vi inte ta hänsyn till någon integritet. De är folkets tjänare och så länge de är det ska de hållas i kort koppel.
Men i brist på att en sådan lag finns borde frivilligtester erbjudas och den som tackar nej blir helt sonika visiterad varenda gång vederbörande passerar in eller ut ur huset. Så klart bör hjälp och stöd erbjudas till den som nyttjar droger och vill sluta. Den som inte vill sluta måste rökas ut och få sparken. När det gäller det privilegierade ledarskiktet menar jag att våra krav måste vara höga och hårda.
En fråga om förtroende och säkerhet
Det borde vara självklart att droger inte har någon plats i eller i närheten av rikets styrelse. Dels med tanke på den samhälleliga hållning vi har gentemot droger, men också med tanke på det initiala konstaterat: man kan inte lita på en missbrukare. Det kokar alltså ner till en fråga om rikets säkerhet, förutom förtroendet mellan folk och styrande. Därtill är en knarkande anställd på denna arbetsplats en säkerhetsrisk. Främmande makts spionorganisationer saliverar som hungriga byrackor bara på tanken med en kolatorsk i riksdagen.
Riksdagens “åtgärder” visar klart och tydligt att de inte menar allvar. Hela klabbet på Helgeandsholmen borde sopas ut på gatan och förpassas iväg någonstans där de i vart fall inte gör skada, så att idealistiska svenska nationalistiska krafter kan ta över och få lite ordning. Som det är nu kommer den nedåtgående spiralen bara fortsätta. Någon egentlig botten finns inte.
