Allmänna arvsfonden etablerades 1928 med syftet att ta emot medel fån dödsbon utan arvingar och dela ut dem till ideella föreningar eller projekt med ideell karaktär till förmån för barn, ungdom, äldre över 65 år och personer med funktionsnedsättning. Förutom Sverige är det bara Island som har en liknande fond med snarlikt uppdrag. Vid första anblicken verkar det hela vällovligt. Att ens tillgångar kommer mindre bemedlade till gagn hellre än att de slussas in i det svarta hål som är statens skattkista har nog få något emot, men som med mycket annat har det gått fel också här. DN skriver:
“Men kontrollen av dem som söker bidragen är otillräcklig anser Riksrevisionen, som nu föreslår att fonden ska läggas ner. Enligt Riksrevisionen, som fått hjälp av Säpo och polisen, har det förekommit att projekt som fått pengar från arvsfonden kan kopplas till bland annat organiserad brottslighet. ‘Kombinationen av stora bidrag och låg konkurrens medför risk för att projekt designas för att få bidraget snarare än utifrån genuina idéer och behov’, säger Frida Widmalm, projektledare för granskningen, i ett pressmeddelande.”
Förutom detta finns det många fall där Allmänna arvsfonden tagit strid mot enskilda arvingar och drivit processer för att lägga beslag på arv. Bland annat uppmärksammas det i ett examensarbete från Uppsala universitet 2018 (Allmänna arvsfondens jakt på pengar) som är väl värt att läsa för den som vill veta mer.
Förutom att dela ut pengar till islamistiska och vänsterextrema organisationer så har de också varit aktivistiskt generösa i att finansiera feminism, hbtq och liknande medan svenskvänliga projekt och organisationer inte behövt göra sig besvär att söka. Det behövs en fullständig dränering av dessa myndigheter, departement, fonder och förvaltningar. Varför inte börja med Allmänna arvsfonden.
