Ska regeringen ha rätt att upphäva demokratin om de anser att vi står inför en “fredstida kris”? Detta kan bli verklighet om ett betänkande som nu lämnats över till regeringen blir verklighet.
Låt oss ta det från början.
Här om sistens beslutades att Sverige ska upplåta utrymme på våra militärbaser till USA, samt att amerikansk trupp som befinner sig på svensk mark inte ska lyda under svensk lag. Någon diskussion eller debatt i media såg vi inte röken av. De flesta svenskar hade ingen aning om att beslutet skulle fattas och när det väl fattades var det glömt innan bläcket torkat. Det gick alltså till på samma sätt som det brukar göra när något viktigt ska beslutas.
Nu har ett betänkande lämnats över till regeringen från den grupp som tillsattes för att “göra en översyn av regleringen om krigsdelegationen, var riksmötet hålls och regeringens normgivningskompetens i allvarliga fredstida kriser”.
Omfattande förslag inom många områden
Det är en femhundrasidig lunta och försöker vi sammanfatta förslagen så kortfattat som möjligt ser det ut så här:
Riksdagens sammanträdesmöjligheter:
- Riksmötet hålls normalt i Stockholm, men nya förslag tillåter flexibilitet på sammanträdesort beroende på riksdagens säkerhet eller andra tvingande skäl.
- Möjligheten för helt digitala sammanträden föreslås, under vissa svåra situationer, för att säkerställa riksdagens funktion även när fysiska möten inte är möjliga.
Krigsdelegationens bevarande:
- Krigsdelegationen, som träder in i riksdagens ställe vid krig eller krigsfara, föreslås bevaras. Den anses fortfarande vara ett ändamålsenligt sätt att organisera riksdagens arbete under sådana förhållanden.
- Vissa justeringar föreslås för krigsdelegationens sammansättning och funktion, inklusive att talmannen inte längre är en röstande medlem och att riksdagsledamöter som blir statsråd inte kan vara medlemmar i delegationen.
Tillämpningsområde för reglerna om krig och krigsfara:
- Efter genomgång och hänsyn till säkerhetspolitisk utveckling och eventuellt Natomedlemskap, anses de nuvarande reglerna om krig och krigsfara vara tillräckligt flexibla och restriktiva. Ingen ändring föreslås för tillämpningsområdet för dessa regler.
Normgivning under allvarliga fredstida kriser:
- Förslagen innebär större möjligheter för regeringen att besluta om föreskrifter under allvarliga fredstida kriser, såsom naturkatastrofer, pandemier eller storskaliga terrorattentat.
- Regeringsformen bör kompletteras för att möjliggöra snabbare normgivning under dessa kriser, med riksdagens bemyndiganden och kontroll.
- Det föreslås att regeringen ska kunna meddela tillfälliga föreskrifter snabbt i akuta situationer, begränsade till tre månader, med möjlighet för riksdagen att senare godkänna eller avvisa dessa föreskrifter.
Regeringen kan upphäva demokratin
Det viktiga är det som kan skönjas i den sist punkten. Regeringen föreslås få långtgående befogenheter att agera på egen hand, utan riksdagens godkännande. Varje sådant beslut som regeringen fattar om de anser att det uppstått en “kris” är giltig med full kraft i tre månader, varefter riksdagen måste säga sitt i frågan.
Ingenstans definieras en “kris”, men man ger förslag på situationer som kan betraktas som allvarliga fredstida kriser. Dessa inkluderar svåra naturkatastrofer, ovanligt stora och svårartade olyckor, storskaliga terroristattentat, allvarliga pandemier eller omfattande störningar av kritisk infrastruktur.
Kanske kommer regeringen kunna deklarera kris och ge sig själv enorma befogenheter under tre månader, för att sedan antingen få bannor eller beröm av riksdagen. Ska vi hårdra det hela är det ett sätt för regeringen att under tre månader kunna upphäva demokratin (något som gjordes under pandemiåren då exempelvis demonstrationsrätten under en tid upphörde).
Radiotystnad i gammelmedia
Gammelmedia verkar ointresserade av att informera befolkningen om detta, och det verkar även denna gång inte föregås av någon livlig debatt eller folkomröstning trots att det är stora förändringar i statens möjliga befogenheter över medborgarna.
Varför så tyst kan man undra?
Men vi kan också konstatera att det således ligger på alternativmedia och fria svenskar att sprida kunskapen om de stora förändringar som nu föreslås, och vilka följder det riskerar att få för svenskars frihet och rätt.
