I tidskriften Fokus skriver Blanche Sande om den svenska välfärdsstaten och vad man “inte får för pengarna”. Berättelsen är tydlig. Det hela är på upphällningen och de enda som har någotsånär bra förutsättningar är de som är friska och har pengar. För resten ser det allt sämre ut. Sande inleder sin artikel:
“Idag står 640 000 människor i kö för att få vård, eller för att över huvud taget få träffa en läkare. Svenska barn blir allt sämre på att läsa och räkna. Och 26 procent – det är 2,7 miljoner människor – känner sig otrygga i sitt eget bostadsområde, till den grad att de undviker att gå ut ensamma på kvällen.”
Vid genomläsning lär man sig följande:
- Trots höga utgifter för sjukvård finns det långa väntetider och brist på tillräcklig vård. Detta har lett till att nästan 800 000 svenskar nu har privata sjukvårdsförsäkringar för att säkerställa snabbare och effektivare vård. Förlossningsvården är ett exempel där privata kliniker blir allt mer populära på grund av bristerna i den offentliga vården.
- Elevers fallande prestationer i internationella studier som PISA har väckt oro. Brister i den offentliga skolan leder till att allt fler föräldrar betalar för privat läxhjälp eller anställer privatlärare. Problem som brist på konkreta kunskaper och minskad lärarauktoritet pekas i texten ut som bidragande orsaker.
- På grund av brist på polis och låga uppklarningsprocent för brott, vänder sig allt fler till privata säkerhetsföretag för skydd. Exempel på detta är ökad användning av ordningsvakter och privata säkerhetstjänster i offentliga och privata miljöer.
- Medborgare som har råd väljer privata alternativ för tjänster som traditionellt tillhandahålls av staten. Detta framhäver de växande klyftorna i samhället och ställer frågor om hållbarheten i den svenska välfärdsmodellen.
Sande förstår inte, eller vill inte se, den etniska problematiken som det hela bottnar i. Välfärdsstaten må i sig själv vara problematisk på många sätt, men i kombination med massiv invandring från tredje världen samt en glidning mot hyperindividualism så blir den en samhällsförstörare. Och det är precis vad som sker nu. Samhället håller på att implodera, även om det tar tid. Den som har råd kan “landa mjukt” men till sist kommer alla påverkas när de mest grundläggande samhällsfunktionerna helt enkelt slutar fungera alls.
Blanche Sande låter historieprofessorn Lars Trägårdh avsluta med dessa ord:
– Man kan mycket väl tänka sig ett sammanbrott av det statsindividualistiska samhällskontraktet om vi missköter det. Det kan gå åt helvete. Eller så kan vi spela våra kort på ett bra sätt. De som lever får se.
Utgå från att det kommer gå åt helvete och förbered dig för det. Allt annat är ren och skär dumhet.
