Glad i hågen satte jag mig i bilen i Älgarås och vinkade hejdå åt Svenskarnas hus. Snart nog var det dags att säga hej till Svenskarnas hus i Skåne. Men på vägen fick jag också hälsa såväl solen som våren (nästan) välkommen. Det var på alla sätt och vis en upplyftande resa som gjorde gott i själen.
Underbart är att resa genom Sverige
Detta land vi svenskar tillsammans förvaltar är oss givet av Gud, en god gud till råga på allt. Också från bakom ratten, med fokus på vägen och trafiken, är det en upplevelse att glida genom skiftande landskap. Och jag säger som Lavskägge i Sagan om ringen: när man tar sig söderut känns det enkelt, som att man har ständig nedförsbacke. Skaraborgs åkrar försvinner bakom en och det blir kargare när man närmare sig Göteborg. Det är vackert att färdas i skuggan av branta klippor.
Solens uppgång såg jag från bilen, men nedgången på plats och med havet som fond. Då hade jag redan tagit mig genom det välkomnade skånska landskapet och synen som mötte mig kändes som kröningen av en inspirerande resa. Ni kan tro att jag sov gott.
Ett kärt återseende i Svenskarnas hus i Skåne
När jag svängde in till huset, vackert inramat av bördig jord och kreatur av olika de slag var arrangörerna i färd med det sista inför årsmötet. Hälsades välkommen av en av idealisterna som inte lät kostymen hindra från arbetet att kratta löv. Vidare på väg mot ett av flera hus på tomten såg jag bekanta ansikten och några nya. Hjärtat tar ett skutt vid sådana här tillfällen och jag insöp känslan av åstadkommande och gemensam strävan.
När jag trampade fram på fri svensk mark – som platsen där Svenskarnas hus ligger är – kände jag hur inget annat spelade någon roll. Babylon Malmö eller centralmaktens Stockholm låg långt bort. Främlingarna som orättfärdigt finns i vårt land bekymrade mig inte. Politiskt korrekt vänster eller kraftlösa “anständiga” konservativa rörde mig inte i ryggen. För Svenskarnas hus är vårt. Det är vår plats. Där gäller våra regler. Det är det fria Sverige.
Detta var vad jag försökte förmedla i mitt tal som jag höll innan DFS Skåne höll årsmöte.
Men jag talade också om den nationalistiska historien i Skåne med ortsnamn som Höör, Sjöbo och Klippan som på olika sätt varit viktiga för oss. Det var nära att jag blev lynchad också, när jag råkade dra för nära släktskap mellan smålänningar och skåningar. Men jag räddade upp situationen. Jag hoppas att jag lyckades inspirera och entusiasmera mina kära skånska bröder och systrar.
Ett händelserikt år utlovas
Styrelsen för DFS-Skåne hade uppenbart legat i och många medlemmar har hjälpt till. Huset, som jag besökte för inte så länge sedan, hade man verkligen rustat och mer av den varan vankades framöver. Om du ännu inte donerat till husfonden så är det hög tid nu. Men det kommer inte bara snickras och målas i Skåne under 2024, mycket annat var planerat, såväl fest som mer allvar.
Skåne har definitivt tagit på sig ledartröjan i Det fria Sverige så det är dags för övriga delar att vrida upp värmen lite. Stockholm upplever en renässans i detta nu men vi vet att planer smids också på andra ställen. Och med två hus under bältet, förlagsverksamhet, media och medlemmar och gemenskap över hela landet är en sak säker: Det fria Sverige är den svenska nationalismens flaggskepp.
