Den mördade mannen i Skärholmen, som sköts i ansiktet framför ögonen på sin 12-åriga son, var inte svensk. Han var från Polen. Men för den som förstår hur detta med etnicitet fungerar så var han “svensk” i somliga andras ögon, eftersom han var vit. Han var en “svenne” eftersom han inte var som dem som sköt honom. Svenskar, polacker, tyskar, ja alla européer i Sverige är “svennar” eftersom vi ser lika ut och i många fall beter oss lika. Även om Östeuropéerna skiljer sig lite då de ofta är mer “konfrontativa” och har lite mer traditionell syn på tillvaron.
Kanske var det därför han sköts. Jag håller det inte för osannolikt. Antagligen hade “ungdomsgänget” med bakgrund i Mellanöstern och Nordafrika (min gissning) inte varit lika snabba att skjuta om Micke (som mordoffret hette) istället hetat Ahmed och burit fotsida klädnad.
Jag vet inte vad “ungdomarna” sa eller gjorde för att Micke skulle vända cykeln och säga åt dem, men jag är rätt säker på att de inte skulle sagt det till en trosfrände. Micke var vit, hans son var vit och därför: fritt villebråd. Det är Sverige 2024. Det är det Sverige majoriteten av alla politiker, journalister, opinionsbildare och vad de nu mer är har varit med och skapat.
Och utanför fönstret fortsätter livet för de flesta svenskar. Jag ser lastbilar komma och gå och jag hör samma dumma skval på radion. Tjattret på X, Facebook och liknande plattformar är sig likt, om än lite mer argt nu när en svensk mördats, igen.
Men vi lät dem nästan slå ihjäl Carl-Eric Cedvander i Göteborg 2012. Vi lät dem knivhugga en 10-årig flicka i halsen, också i Göteborg, i mars förra året. Vi lät dem mörda Tommie Lindh, Daniel Wretström och James Waite. Listan kan göras ohyggligt lång, listan över vad svenska män tillåtit drabba sina kvinnor och barn. Och listan över vad svenska kvinnor accepterar i den skeva altruismens namn.
Jag har sett allt under mina 35 år på barrikaden för Sverige och svenskarna. Jag förundras över fegheten och oviljan att ta ansvar hos mitt eget folk. Men det är bara att ta nya tag, kavla upp ärmarna och göra sin plikt.
Jag önskar att svensken unisont idag stannade sina lastbilar, klev ut från sina kontor och istället gick mot Helgeandsholmen för att göra upp med förrädarna där. Men det är en önskedröm. Svenskarna i gemen låter också Micke mördas utan några större protester. Några Jimmie-moments blev det kanske.
Så är det och man måste förlika sig med att det är så. Annars tror man för mycket, hoppas för innerligt och blir ohyggligt besviken. Jag är fortsatt hoppfull inför framtiden. Jag är övertygad om att vi som nu tar ansvar och så sakteliga bygger svenska samhällen där vi kan leva i trygghet är grunden för det framtida svenska folket som förr eller senare (om det så dröjer 800 år) kommer genomdriva Reconquistan av fosterjorden.
De som inte tar sitt ansvar och fortsätter att sätta Jag framför allt annat och som ger mer till personliga förströelser än vår svenska framtid kommer skörda vad de sår. Både de själva och deras efterkommande. Jag är arg på dem, ledsen och besviken. Men jag kommer alltid hålla handen utsträckt till dem och hoppas de tar språnget och blir en del av den nybyggaranda som faktiskt bygger ett fritt Sverige.
Där jag befinner mig, i Älgarås i Svenskarnas hus, är det långt ifrån perfekt. Vi har våra utmaningar, våra bekymmer och vår beskärda del av allt det negativa som denna fallna västvärld är genomsyrad av. Men… Och detta men är viktigt. Här finns en betydande andel svenska nationalister som har bestämt sig för att inte lämna walk-over, att inte acceptera att vi är andra klassens medborgare i vårt eget land och absolut inte någon form av hat eller hot mot våra bröder, kvinnor och barn.
Jag är i princip beredd att ge upp vad som helst för detta. Konstigt nog verkar jag vara i minoritet, också i min nationella opposition. Det må så vara. Det är minoriteterna som till sist avgör och vi bygger en fri svensk framtid här och nu. Om du inte vill vara en del av det, ja, då är det så.
Jag ber till Gud att jag har fel och att mordet på Micke blir den utlösande faktorn som gör att svensken, européerna, till sist får nog och tar tillbaka kontrollen över sitt egna öde. Jag hoppas att hans son en vacker dag kan säga att hans fars offer inte var förgäves. Jag vill att svensken drar näven ut byxfickan och solidariserar sig med sitt eget folk för en gångs skull. Det är vi mot dem och de vet om det.
I Salem för många år sedan då vi hedrade den mördade Daniel Wretstsröm och stod upp mot svenskhatet som dödade vårt folk så inledde jag mitt tal med att konstatera att jag inte “har kommit för att tala om sorg” utan för att deklarera att “sorgens tid är över och det nationella motståndets tid är inne”. Jag konstaterade något liknande efter mordet på Tommie Lindh. Jag gör det samma nu.
Att skriva ut sitt medkännande men sedan inte svara upp med engagemang och “allt mot fienden” är patetiskt. Då är det bättre att hålla käft. Det är ett hån mot folket att arga upp sig på nätet och sedan gå tillbaka till sitt gamla vanliga liv. Gör inte det. Gör motstånd. Bygg en svensk framtid,.
“Om du viker ett steg, har du avsked från oss, det är lagen, gör se’n som du vill!”
