Sedan brandattacken mot Svenskarnas hus i Skåne blev känd för några dagar sedan har i princip all alternativmedia, samt opinionsbildare och ledare inom den Sverigevänliga oppositionen på olika sätt uttryckt sitt stöd. Många har också påpekat det uppenbara hyckleriet som råder där varje partiledare från Jimmie Åkesson till Nooshi Dadgostar fördömt händelsen i Gubbängen, men tigit om attacken i Skåne. Det är tydligt att rådande konsensus säger att våld mot vänstern är avskyvärd medan våld mot Sverigevänner är okej.
Regeringen skriver idag i ett pressmeddelande:
“Mot bakgrund av förra veckans angrepp mot ett politiskt möte i Gubbängen i södra Stockholm har regeringen bjudit in företrädare för samtliga riksdagspartier till ett möte i dag, torsdag den 2 maj.”
Och vidare:
“Enskildas rätt och möjlighet att engagera sig politiskt tillhör demokratins fundament. Möjligheten att samlas för politiska möten under trygga och säkra förhållanden är en central del av detta. Hot och våld mot sådana sammankomster kan aldrig accepteras.”
Accepterar våld och hot verkar det dock som man gör, från SD till V. Våld och hot mot svenska nationalister. Man gör det genom kompakt tystnad.
Idag har Jimmie Åkesson möjligheten att se till så att Sverigedemokraterna lyfter attacken på Svenskarnas hus i Skåne och visa alla Sverigevänner att han är principfast. Självfallet måste de också lyfta vänstervåldet mot det egna partiet och deras företrädare. Om inte Åkesson är Sverigevännernas röst och företrädare gentemot övriga partier, myndigheter och regeringen, ja då har vi ingen sådan vilket också innebär att SD i akt och mening sviker dem han säger sig företräda.
