Politik är föränderligt. Liberalerna som nyss var Socialdemokraternas bästa vänner har nu gått en ny väg och därmed förvandlats till fascister, eller fascismens manegekrattare. I alla fall i den socialdemokratiska retoriken.

Liberalerna valde inte Socialdemokraterna

I går träffades Liberalerna för att rösta om huruvida de ska hjälpa Socialdemokraterna eller Moderaterna att bilda regering efter nästa val, utifall Liberalerna kommer in i riksdagen. Som väntat vann Nyamko Sabunis linje och partiet ska efter nästa val försöka ingå i en borgerlig regering. I debatten har dock inte diskussionen handlat om Socialdemokraterna kontra Moderaterna utan om sossarna kontra Sverigedemokraterna.

Följaktligen heter det nu att partiet valde Sverigedemokraterna. Internt ska det ha varit hård stämning, men även utifrån har det varit många som vill lära Liberalerna vad som är liberal politik och hur man mest taktiskt drar upp ett parti från väljarstöd på runt två procent till riksdagsplats. Konstigt nog har förslagen nästan stämt överens med vad tyckarna tycker. Socialister och konservativa vill lära Liberalerna att liberalism stämmer väl överens med det som socialister och konservativa tycker. Socialdemokrater pekar på att de få väljare Liberalerna har kvar stannat tack vare samarbetet med Socialdemokraterna och utan ett stöd till sossarna så kommer partiet att tappa de väljarna också. Moderater menar att väljarna stannat trots ett S-stöd och att de gamla väljarna kommer att komma tillbaka om man lämnar S-samarbetet. Sällan har partier varit så måna om att vilja att ett annat parti ska ligga så pass nära att konkurrensen om väljarna blir hårdare.

Alla är liberaler

När såväl sossar som moderater vill lära Liberalerna om liberalism så visar det tydligt att alla egentligen är liberaler. Alla är måna om att värna varumärket liberalism och tala om hur det ska tolkas. Liberalerna har alltså valt mellan två olika liberala block. I Sverige betyder det att Liberalerna står i mitten. Det i sig är skrämmande. Det parti som traditionellt drivit den mest förödande invandringspolitiken står i mitten, när de egentligen borde ha varit ett ytterkantsparti.

Det finns många olika definitioner av vad liberalism är. Sätter man det sedan i kombination med annat (socialliberal, liberalkonservativ, osv) så kan det betyda snart sagt vad som helst. Jag sitter och bläddrar i boken Människan, rättvisan, friheten En krönika om Folkpartiets historia (Uddevalla, 1956). Där definierar de ideologin så här: ”Liberalismen vill värna de yppersta mänskliga fri- och rättigheterna: trosfrihet, tankefrihet, församlingsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet liksom likhet inför lagen samt varje vuxen medborgares rätt att enligt demokratiens regler deltaga i landets styrelse.”

Detta är en bred beskrivning, men det var så Liberalerna (då Folkpartiet) ville definiera sig själva. Inget i den definitionen behöver gå emot att vare sig arbeta för en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Sedan ska man ju komma ihåg att inom politiken är tolkningsrätten ganska fri. Folkpartiet har en gång i tiden kämpat för totalt alkoholförbud men ändå talat om individens frihet.

Splittrats förr

Det är kanske en sanning med modifikation. Liberalerna hette då Liberala samlingspartiet. Nykterhetsrörelsen var på den här tiden nära kopplad till Liberalerna. När det blev dags för en folkomröstning om rusdrycker tog Liberala samlingspartiet ställning för ett förbud. Detta uppskattades inte av alla. Somliga menade att liberalism innebar frihet för barn och kvinnor att slippa berusade familjefäder medan andra menade att liberalism innebar att var och en fick välja om de vile köpa sprit eller inte. Förbudsivrarna förlorade folkomröstningen och partiet splittrades i två partier: Frisinnade Folkpartiet och Liberala riksdagspartiet. Med tiden svalnade frågan och de gick ihop igen.

Den här gången kan synen på att prata med Sverigedemokraterna splittra partiet. Men det är tveksamt om de har råd. Förra gången Liberalerna splittrades var de stora. Den här gången är de på god väg att åka ur riksdagen. Nu är de ett parti som samarbetar med sossarna men vill sitta i borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna. Om de splittras så kanske en procent av väljarna röstar på sosse-liberalerna och en procent på SD-liberalerna. Resten av de sura liberala väljarna väljer något annat liberalt parti mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.

Troligen ingen splittring

Vi får sannolikt inte se någon splittring den här gången. De har inte råd. Några medlemmar har deklarerat sitt utträde. Det är föredettingar som inte har några uppdrag ändå. De politiker som har uppdrag och inte gillar utvecklingen hittar något att skylla på för att sitta kvar och låta sig avlönas.

Från Socialdemokraternas håll uppmanar man Liberalernas väljare att söka sig till Centerpartiet (partiet som fram till förra valet lovade att aldrig bli stödhjul åt Socialdemokraterna men sedan tvärvände och nu placerat sig i vänsterblocket). Centerpartister är inne på samma bana. Piratpartiet, ni minns partiet som nådde framgångar på rätten att få tanka hem film gratis och tydligen finns fortfarande, uppmanar Liberalernas medlemmar att gå med hos dem. Moderater och kristdemokrater verkar nöjda om Liberalerna har några medlemmar kvar.

Vad innebär detta för svensk politik?

Liberalernas stora problem är att de tappat många väljare. Det är tveksamt att de når fyra procent oavsett vilken linje de väljer. Som stödparti åt Moderaterna kan de kanske hoppas på en och annan stödröst från moderata väljare. Det hade de inte fått av Socialdemokraterna. Förhoppningsvis räcker det inte fram. Liberalerna har förstört nog.

I valrörelsen innebär det dock att Socialdemokraterna får en fiende till att brunmåla. Det är en chans de inte var sena att ta.

Annika Strandhäll, en av socialdemokratins främsta nätkrigare, var snabbt ute på Twitter och publicerade bild på en gammal affisch från Liberalerna med texten ”Bort med varje tendens till diktatursträvanden” och påpekade att Liberalerna tillsammans med Socialdemokrater införde kvinnlig rösträtt och har jobbat för ”HBTQ, barns o kvinnors rätt och andra frihetsfrågor”. Hon frågar vad som har hänt och menar att partiet går emot allt sådant genom att öppna för att prata med Sverigedemokraterna.

Socialdemokraternas påbörjade valkampanj kommer alltså nu också att riktas mot Liberalerna. De väljare som orkar lyssna kommer få veta att den som röstar på Liberalerna röstar mot barns och kvinnors rättigheter. En röst på Liberalerna är i princip en röst på Adolf Hitler.

Socialdemokraterna får fler att bråka med. Lite extra roligt kommer det vara när socialdemokratin ska förklara att en röst på Liberalerna är en röst på diktatur och stöveltramp, när de utan tvekan arbetar tillsammans med dem i detta nu.