Kommunal, Vårdförbundet och kulturarbetarfacket DIK kräver att SCB börjar föra statistik över hudfärg. Man vill komma bort från att prata om känslor och upplevelser och se till kalla fakta. Idén om att vi ska vara “färgblinda” och inte se ras (som hudfärg är den yttersta manifestationen av) håller inte. Därför har den så kallade identitetsvänstern seglat upp alltmer, medan de trötta konservativa och ännu tröttare liberalerna envist håller fast vid färgblindheten och idén om att allt utgår från individen. Ras som kontext förnekas där. Å andra sidan är ras, för identitetsvänstern, bara ännu en angreppspunkt mot de vita folken och vår civilisation. Detta blir också tydligt i fackförbundens krav.
Ska motverka diskriminering och rasism
Enligt kommunal löper afrikaner i Sverige 300 procent högre risk att inte få fast jobb jämfört med en svensk. Att detta kan beror på något annat än diskriminering eller rasism kan inte tjockskallade fackpampar få in.
Frågan är om arbetsgivare som behöver arbetskraft diskriminerar är enkel att svara på. Självklart. Den som är mest lämpat för jobbet kommer att få det. Alla andra sökanden får söka vidare. Om nu somliga grupper nästan alltid blir ratade så kanske problemet är att den gruppen inte har vad som krävs för arbetet. Minns hur polisen sänkte kraven på såväl intelligens som fysisk förmåga för att fler skulle klara intagningsproven. Kanske det vore bättre om ointelligenta och halvfeta tröttmössor inte blev poliser och kanske är det tur att somliga inte får de jobb de söker.
Vidare kan vi konstatera att fackförbunden utgår från självrapportering. Om någon upplever sig diskriminerad eller berättigad så kör man på det. Alltså är rapporterna i princip värdelösa då hela samhällsnarrativet bygger på idén att vita diskriminerar färgade.
Kanske är svaret något helt annat än diskriminering och rasism?
Alla får inte plats i ett avancerat samhälle
Den västerländska civilisationen och det svenska samhället är ett av de mest avancerade på jorden. Det är företrädelsevis skapat av svenskar och upprätthålls av svenskar – faktiskt enkom svenskar idag sett till statistiken.
När Kommunals ordförande Malin Ragnegård säger: “Och de flesta vet nog om att välfärden skulle inte fungera utan alla utlandsfödda som finns i svensk välfärd,” så är det inte sant. För utan den stora andel ickesvenskar som finns inom välfärdsyrkena så hade antalet som behövde välfärden också minska. Att importera främlingar som nyttjar välfärd och sedan ännu fler för att tillhandahålla den är ju bara dumt.
Ett svenskt Sverige med sund befolkningstillväxt skulle klara sig alldeles utmärkt.
Ett samhälle reflekterar majoriteten av människorna som bor i det. Det vi kan se är att ju mindre svenskt Sverige blir, desto sämre blir det. Samma gäller Europa och västerlandet.
När 2023 gick över till 2024 hade 35 procent av befolkningen någon form av utländsk bakgrund. Gruppen domineras av personer från Mellanöstern och Nordafrika samt Afrika söder om Sahara. Det är inte de mest stabila regionerna som den absoluta majoriteten av invandrarna till Sverige kommer ifrån, så att säga. Och Sverige förändras snabbt i helt fel riktning.
Så låt oss se hudfärg och härkomst i Sverige igen. Men utifrån vad som är bäst för Sverige och svenskarna.
