I ljuset av det allt mer osäkra säkerhetsläget både internationellt och nationellt, samt den ökande polariseringen i samhället, står vi inför en tid av förändringar – både positiva och negativa. Det är uppmuntrande att se resurser satsas på försvaret, vilket med tiden kan öka medvetenheten hos medborgarna om vikten av att försvara vårt land. Denna känsla av förpliktelse kommer inte primärt att riktas mot politiker eller deras system, utan snarare mot vårt lokalsamhälle och fosterlandet. Oron för framtiden binder oss samman.
Kontanterna kommer tillbaka?
Under lång tid har banker och andra ekonomiska aktörer arbetat mot att avskaffa kontanterna, och tyvärr har de lyckats få med sig många på den resan. Det är naturligtvis bekvämt att slippa hantera fysiska pengar, men vi får inte blunda för det faktum att detta ger ansiktslösa finansinstitut total insyn och kontroll över våra ekonomiska transaktioner och konsumtionsmönster. Vi får inte heller ignorera risken att banker och finansinstitut kan använda sin makt för att påverka kunders politiska ståndpunkter och till och med stänga av dem som de inte anser tänker ‘rätt’.
I ett samhälle utan kontanter har den enskilde individen ingen möjlighet att hävda sig, då bankerna har rätt att neka tjänster till dem de inte önskar som kunder. Att dessutom se systemet med kontanter fasas ut skapar oro både för individen och samhället i stort.
Detta verkar i vart fall Riksbanken till sist ha kommit fram till, och de reser så sakteliga baneret för kontanterna genom att leverera hårda sanningar till politikerna. Också allt fler medborgare verkar tycka att kontanter är en bra idé. I en rapport från Riksbanken, som Fria Tider tittat närmare på, är trenden både positiv och tydlig:
“Även om det är få som betalar med kontanter är det allt fler som stör sig på att användningen av kontanter minskar – 44 procent 2023 jämfört med 36 procent 2022 är ‘negativt inställda’ till att kontanterna försvinner.”
Riksbanken betonar även vikten av att kontantbetalning fortfarande måste vara möjligt i vissa situationer, såsom på loppmarknader, för föreningar utan bankkonto, i mindre butiker eller andra verksamheter som inte är anslutna till Swish eller andra digitala betalningstjänster. Tyvärr blir det allt svårare att få tillgång till sådana konton på grund av anti-penningtvättslagar och regler mot finansiering av terrorism, samt på grund av bankernas bristande intresse för mindre kunder. Det är inte ovanligt att ideella föreningar nekas möjligheten att öppna bankkonton idag.
Vi måste göra vad vi kan
Trots att användningen av kontanter fortsätter att minska, även bland dem som är kritiska till dess försvinnande, måste vi alla ta ansvar och agera. Helt enkelt uttryckt: om vi inte använder kontanter och aktivt väljer att inte handla på platser som inte accepterar kontanter, kan vi inte lita på att staten och Riksbanken kommer att försvara kontanternas fortbestånd.
Regeringen har tillsatt en utredning, ledd av en riksdagsledamot från Sverigedemokraterna, för att förhoppningsvis ta krafttag till förmån för kontanterna (även om detta kan vara motiverat av oro för kriser och krig snarare än en grundläggande respekt för medborgarnas friheter), men vi kan inte vara säkra på dess resultat.
Det kan kännas hopplöst, som att enskilda individer inte kan påverka situationen i någon större utsträckning. Men det betyder inte att vi ska låta bli att göra vad vi kan, var och en av oss. Om användningen av kontanter fortsätter att minska och i slutändan försvinner helt, återstår bara eurokontanterna som ett alternativ, då många länder inom eurosamarbetet fortfarande använder kontanter i stor utsträckning. Men är det verkligen det vi vill – att ytterligare överlämna Sveriges självständighet till Bryssel? Knappast. Det är bättre att vi kämpar för att bevara våra svenska kontanter!
Ha alltid kontanter i plånboken, använd dem så ofta du kan och välj att handla på platser som stödjer kontantbetalningar. Var en röst för kontanterna och engagera dig aktivt. Vi kan alla göra något.
