Vill du också skriva insändare till Det fria Sveriges hemsida? Skicka dem till [email protected].
2022 var det många som andades ut, sossarna förlorade sitt grepp om makten och istället fick Sverige en borgerlig regering. “Tuffa tag” nalkades! Fantasierna om “ordning och reda” späddes på av presskonferenser som lovade “paradigmskifte”. Allt detta utlovat av en regering med Moderaterna i spetsen, ett parti som beskriver sig själv som det oxymoroniskt klingande “liberalkonservativt”.
Och det är just där vi finner problemet.
En tendens vi finner bland konservativa och borgare – men även sverigevänner – är att skrika sig hes om mer övervakning; hårdare lagar; tuffare poliser; mera förbud, vilket såklart ska införas NU om inte igår. Att en sverigevän stöttar detta är kortsiktigt och kan sluta med att dessa nya ”tuffa tag” riktas mot fel personer – mot oss, nationalister.
Föreningsförbud, inskränkt yttrandefrihet och terrorstämpling av organisationer. Allting hurras utan en enda reflektion över hur detta kan användas mot andra än de främmande ockupanterna på vår fosterjord – som sverigevännerna korrekt har identifierat som ett problem som måste tyglas, men har regeringen/systemet det? Det är trots allt dom som får de “tuffa” befogenheterna som nämnts tidigare.
Dagens Svegot har tagit upp detta tidigare, jag finner det nödvändigt att skriva ett liknande scenario här. Förövrigt tycker jag att “höger/vänster” begreppet inom politik är befängt men jag har med det här för enkelhetens skull.
En högerregering inför nya lagar under sin mandatperiod vilket inkluderar organisationsförbud, inskränkande av ens privata kommunikation, fler övervakningskameror m.m. Denna tuffa högerregering har härmed byggt grunden för en polisstat. Efter fyra år förlorar högern makten och en vänsterregering inträder som tackar för polisstaten den nu ärvt, plötsligt sker en utrensning och massförföljelse av nationella och sverigevänliga organisationer, program, tidningar m.m. – allt i lagens namn. Förbud som aldrig tidigare skulle skett i Sverige p.g.a. våra förträffligt fria föreningslagar (något som högern vill ändra på).
Låt mig komma med exempel som inte är framtidsspekuleringar, utan saker som skett i verkligheten.
I Storbritannien, vars huvudstad London är den mest övervakningskamera-tätaste staden i Europa, finner vi mycket av dessa beryktade ”hårda tag” som Sveriges konservativa dreglar över.
Och vad är resultatet? Under corona-pandemi-hysterin användes Englands ”tuffa” polisstyrka som en KGB/Stasi-styrka vars uppgift var att upprätthålla de tyranniska coronarestriktionerna. Vilket inkluderade saker som att engelska familjer inte skulle kunna bjuda över folk till sina egna hem.
Storbritannien har letts av konservativa sedan 2010, den senaste av Englands konservativa premiärministrar är pakistaniern Rishi Sunak. England är sannerligen bevarat! Det kanske inte överraskar er läsare om jag berättar för er att England under Rishi Sunaks styre inte är så vänligt mot vita nationalister som vill rädda öns långsamt utdöende urbefolkning.
Den 24 januari meddelades det att maken, småbarnsfarsan och engelska nationalistiske aktivisten Sam Melia blivit åttalad för “inciting racial hatred”, för detta riskerar han flera år i fängelse. Vad var detta så kallade “racial hatred”? Klistermärken!
Klistermärken med följande budskap: “It’s ok to be white”, “reject white guilt”, “love your nation”, “we will be a minority in our homeland by 2066” m.m. Dessa budskap klassas som hatiska och olagliga enligt det konservativa och “tuffa-tag” styret i Storbritannien.
Nationalisten James Costello mötte samma öde; han blev i december 2023 fängslad i fem år(!!!). Både James och Sam är delaktiga i den brittiska nationalistiska gruppen Patriotic Alternative, vars mål att med fredliga medel upplysa om och stoppa utrotandet av vita britter enligt det konservativa styrets tycks vara värt fängelsetid.
För er som känner er tagna av dessa hårresande exempel, så finns här länkar där man kan donera pengar till dom drabbade:
För flera av er kanske detta inte kommer som en chock. Den som är intresserad av 1800- och 1900-talets politiska historia vet klart och tydligt följande: det konservativa etablissemanget och makten är inte en vän av nationalistiska krafter!
Nej, istället för att hoppas att andra (som inte ens är nationalister) ska rädda oss, så ska vi minsann göra det själva!
– N.K.O
