Efter Kalla Faktas påkostade desinformation om Sverigedemokraterna (något de anmälts av Myndigheten för psykologiskt försvar för) och övrig medias hjälpsamhet med en vidare påverkanskampanj mot partier inför EU-valet, har SD gjort några högst symboliska insatser. Framförallt har man agerat för att blidka övriga partier i Tidösamarbetet, vilka upplevt att SD:s medarbetare brutit mot respektklausulen i avtalet dem emellan. Det är möjligt att man varit lite ovarsamma, jag vet inte hur klausulen är formulerad, men med tanke på uttalanden från Alice Teodorescu Måwe (KD) om SD verkar det vara lite si och så med “respekten”. Vilket alla vuxna i ett sådant samarbete begriper är fallet.
Omplacering och utspring
De utpekade “trollen” har fått gå kurs och Expressen menar att man kanske inte riktigt tog det hela på allvar:
“De båda medarbetarna på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning fick sin utbildning före helgen, och gjorde därefter, enligt Expressens uppgifter, ett utspring med konfetti, diplom, Pommac och studentskyltar. I stället för barnbilder hade foton från TV4:s dolda kamera satts på plakaten.”
Omplaceringen gick ut på att “trollen” fick byta plats med varandra, menar Expressen, som ställer SD:s presschef mot väggen:
“Som jag förstått har det gjorts i skämtsam ton?
– Nej. Vi har tagit det på allvar, det är en gedigen utbildning.
Men de har ju firat med Pommac, diplom och studentskyltar?
– Ja, just det, men det har sina poänger. De här medarbetarna har fått en ganska ny tillvaro på jobbet efter att ha blivit uthängda av TV4 lite hursomhelst, så bara av den anledningen finns skäl att lätta upp stämningen.”
Bra SD, mycket bra!
Jag kan inget annat än applådera detta agerande från SD. Det ger mig lite hopp mitt i partiets försök att framstå som salongsfähigt. Så här är det: vänstern har genom åren suttit som domptör över det politiska samtalet och samhället. Alla har fått dansa efter deras pipa och på nåder har “högern” varit en godkänd “opposition”. Borgerligheten har accepterat detta eftersom den är kraftlös, feg och med inslag av hanrej-tendenser.
Jag har upplevt att SD många gånger gått för långt i sin underdånighet och försök att spela det politiska spelet, även om jag inte trott att de kommer bli som “alla andra” partier (i alla fall inte så länge Åkesson har makten). Vid många tillfälle borde foten satts ned hårdare än varit fallet. Men på senare tid upplever jag att partiledare Åkesson med flera fått nytt självförtroende och därmed gjort ett betydligt bättre jobb med detta än tidigare.
Framförallt är det respektlösheten mot vänstern och media som är betecknande för detta. När Åkesson skrattar bort TV4:s journalist och helt sonika säger att det får vara bra nu, eller när han skäller ut Andersson eller Dadgostar, så är det med en “men-far-åt-helvete”-attityd som är befriande.
Det behövs mer sådant. Från “vår” sida. Ett föredöme är NPD-företrädare som under åren varit ohörsamma och dragit löje över hela den politiska processen i parlamenten när demokratin förbjudit dem att säga vissa saker med mera. Här några exempel från delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern:
Jag tror inte att SD behöver oroa sig för att M, KD eller L ska överge dem om partiet brister i underdånighet. Inte under denna mandatperioden i alla fall. Hur det ser ut inför nästa val återstår att se. Däremot vinner de definitivt på att fortsätta vara lagom respektlösa.
Det är en balansgång, det förstår jag också. Själv hade jag inte klarat det, varför jag håller mig borta från dylikt. Men jag tror att SD har bra folk nog att kunna balansera vidare som nu och kanske till och med gå lite längre.
Som sagt, det är befriande och uppfriskande och jag vill se mer av det.
