En minst sagt skrämmande debattartikel publicerades i Dagens Nyheter den 28 januari. I artikeln, som undertecknats av Svenska idrottslärarföreningen och Svenska gymnastikförbundet beskriver författarna en oroande trend i svensk skola där grundmotorisk träning ges allt mindre utrymme. Det framhävs hur barn idag har svårigheter med enkla övningar som kullerbyttor och balansering. Detta, menar skribenterna, leder till ökat stillasittande och hälsorisker senare i livet. Forskning visar att god motorisk kompetens inte bara ökar den fysiska aktiviteten utan också förbättrar psykisk hälsa och självkänsla. Tyvärr har skolornas undervisning i motoriska färdigheter minskat, och många barn får otillräcklig träning. Problemet förvärras av bristen på behöriga idrottslärare och en nedprioritering av grundmotorik i lärarutbildningar.
Skribenterna poängterar behovet av att reformera skolans syn på motorisk utbildning. De föreslår att grundmotoriken bör ges större utrymme i läroplanen, med moderna redskap och fokus på rörelseglädje. Dessutom betonas vikten av att stärka lärarnas och ledarnas kompetens i motoriska färdigheter. Att ge varje barn möjlighet att utveckla sin grundmotorik bör vara en topprioritet i skolpolitiken för att vända den stillasittande trenden och främja en hälsosam livsstil från tidig ålder.
“…att barn idag har svårigheter med grundläggande finmotoriska färdigheter, såsom att klippa rakt med en sax.”
Ytterligare varnande ord kommer från lärarinnan Annika Österlindh, som undervisar i textil. Hon uttrycker stark oro över att barn idag har svårigheter med grundläggande finmotoriska färdigheter, såsom att klippa rakt med en sax. Hon kopplar dessa brister till ökad skärmtid bland barn. Österlindh, verksam vid Baldersskolan i Staffanstorp, observerar att många mellanstadieelever inte kan hantera finmotoriska uppgifter effektivt, vilket hon tror beror på tidig och omfattande användning av mobiltelefoner och surfplattor. Detta leder till att barnen inte utvecklar sin finmotorik genom praktiska aktiviteter och lekar utomhus.
Österlindh ser ingen omedelbar förbättring i framtiden för barns finmotoriska utveckling. Hon uttrycker istället en befarad försämring, vilket pekar på behovet av att granska och möjligen begränsa skärmtid för att främja mer balanserad utveckling av barns motoriska färdigheter.
Krafttag krävs nu
Att inte prioritera barn och ungas fysiska utveckling och låta det gå så långt att svårigheter uppstår med att klippa rakt är inget annat än barnmisshandel. I takt med den digitala utvecklingen är det otroligt viktigt att hjälpa barn och unga att förstå och uppskatta fysiska aktiviteter. Sådant som förr skedde naturligt i form av lekar måste idag uppmuntras då tekniken förändrat umgängesmönstren. Skolan har en stor roll att spela i detta. Men också Föreningssverige och föräldrar.
Det är på stat och kommun vi måste ställa krav eftersom det tagit på sig att fördela de ekonomiska resurserna och sätta upp läroplaner etc. Uppenbarligen tar man inte sitt ansvar utan dömer generation efter generation till psykisk och fysisk ohälsa. Istället för att pumpa in skattepengar i vänsterföreningar eller muslimska sammanslutningar borde det satsas på barn och unga. Vad är i slutändan viktigast: Att hbtq-certifiera förskolepersonal eller att förskolebarn utvecklar sin motorik? Idag verkar politikerna vara överens om det förstnämnda. Så får det inte fortgå.
Vi kräver att ekonomiska resurser fördelas så att barn och ungas fysiska och psykiska hälsa prioriteras; att någon form av fysisk aktivitet blir en del av varje skoldag och att resurser satsas på att höja förskollärares, idrottslärares och fritidspedagogers kompetens inom området.
Sveket mot barnen får inte fortgå.
