Tidningar, radio och teve har som bekant i hundra år målat upp skräckbilder av vad som komma skall: istider, havshöjningar, ökenspridning, värmekatastrofer, orkaner, översvämningar med mera. Helst ska det ha att göra med mänsklig påverkan, inte bara vulkanutbrott och dylikt, så att publiken kan känna både skuld för vad man har åstadkommit och förhoppning om att vi ändå kan skapa lämpliga åtgärder.
Allt för vinningens skull
Nuförtiden har vi mediakoncerner, statlig media och sociala media som har ingått något slags förbund med statsmakterna. Vidare har mediakonglomeratens ägare uppenbara intressen i att åstadkomma så kallad klimatomställning – green deal som anglosaxarna säger – troligen på grund av ägarnas kopplingar till de stora låneinstituten och globala företagen som har mest att vinna på sådan omställning. De investeringar som måste genomföras och den privatkonsumtion det innebär är så stora att det övergår ens förstånd. Kostnaderna kommer att bli närmast oändliga och skuldsättningen (därmed också beroende förstås) av stater och medborgare kommer att vara därefter.
Bilar ska bytas ut, boenden ska göras om, industrier ska reformeras, nya produkter ska köpas och så vidare. I slutändan faller notan på medborgarna inom medel- och underklassen, som vanligt. Statsmakterna sitter förstås i knäet på låneinstituten, men regeringarna har å sin sida miljontals medborgare som sitter i knäet på dem. Trots kostnaderna tänker man nog att levnadsstandarden ska vara relativt hög genom att Kina med dess billiga (och utnyttjade) arbetarklass görs till världens fabrik, varmed produkter spys ut till resten av världen.
Därmed förstår vi lättnader för kineserna i Parisavtalet, Bidenregimens nedstängning av pipelines i USA, direkt utlokalisering av fabriker från USA till låglöneländer efter fuskvalet, EUs handelsavtal med Kina trots förtryck av uigurerna, exploatering av fabriksarbetare och en diktatorisk regim – allt ohyggliga saker om man utgår från västländernas syn på rättvisa och demokrati. Men som media och väststaterna ser mellan fingrarna på.
Allt är klimatalarmism
Svensk media och politik har lagt alla kort på klimatomställning – och därmed förstås klimatalarmism. Samma sak syns i alla tidningar, men inte minst SvD nuförtiden. Tidningen ansågs länge som lite mer förståndig och moderat än till exempel den mer radikala och sensationella DN. Men i klimatfrågan har SvD uppenbarligen tappat alla tyglar de senaste två åren. En gissning är att ägare och därunder redaktörer kräver det. Reportagen om klimatalarmism har skenat, särskilt under några nya fräcka journalister som tar ut svängarna rejält.
Först ett exempel som belyser hur det fungerar lite i smyg. En nyligen publicerad artikel som handlar om vandringar längs Kebnekaise under coronatiden har rubriken ”Årets vandring var den varmaste någonsin”. Artikelns första trefjärdedelar handlar just om friluftsliv under den så kallade coronapandemin, men i den sista fjärdedelen betonas klimatförändring efter att SvD:s fotograf får säga att det var hans varmaste vandring på tjugo år.
Läsare som blott ser rubriken och en bild på Kebnekaise ska således få ett budskap intryckt: global uppvärmning, smälta glaciärer, varmare än någonsin. Fastän våren för bara ett par månader sedan var den kallaste i mannaminne och artikeln egentligen handlar om friluftsliv.
Vad är en ”klimatrisk”?
Givetvis har tidningen mängder med artiklar och låtsasanalyser om katastrofen i Tyskland och Belgien med översvämningar och slukhål. Att tidningen betonar döda och materiell förödelse är naturligt – när det kommer till kritan är tidningen i grund och botten en sensationsblaska som all annan media. Men när man skriver en artikel med rubriken ”Här är klimatriskerna störst i Sverige” eller en ingress med ordalydelsen ”Översvämningarna i Europa och ökenhettan i Nordamerika beror sannolikt på klimatförändringarna, enligt experter”, då har vi att göra med alarmism och skrämselpropaganda att göra.
Vad är en ”klimatrisk” får något? Riskerna att drabbas av översvämning, orkan, erosion och dylikt har lite med klimatförändringar att göra, åtminstone om man ser till mindre än perioder över 100-200 år. Birka förlorade med tiden sin betydelse på grund av bland annat landhöjningen i Sverige, varmed vattenvägarna ändrades, en flerhundraårig process. Men alla katastrofer som ”plötsligt” sker har att göra med ett par enkla faktorer som har förföljt männniskan sedan hon blev jordbrukare och således fast boende: effektivisering av den mänskliga verksamheten i ett område samt exploatering av naturen på ett ställe (nedhuggning av skog, utarmad jord, gruvindustri med mera). Sådant har förorsakat otaliga olyckor i människans historia, överallt på jorden. Det är oundvikligt när människor samlas och exploaterar sin omgivning.
Det är ett miljöproblem, inte ett klimatproblem. Eventuell erosion eller översvämning vid vissa kustområden i Sverige har att göra med hur man hanterar sin miljö. Att särskilt Stockholms- och Göteborgsregionen anses farligast är självklart. Där har man effektiviserat boendet och verksamheten mest samtidigt som flest människor bor där.
Inte nytt – inte sensationellt
En av SvD-artiklarna talar alarmistiskt om ”extrema väderhändelser i sommar. För drygt två veckor sedan var det nästan 50 grader i västra Kanada, vilket bidrog till kraftiga skogsbränder.” Jag hade turen att träffa en kanadensare som numera bor i Europa och givetvis kom vi in på hettan. Visst var det olidlig värmebölja och ovanligt långt västerut, sade han. Men han berättade mer. Han var från Kanadas inland och sa att vintrarna är riktigt jobbiga eftersom det blir iskallt, nedåt 30 minusgrader, men att somrarna är olidliga eftersom det alltid blir nästan ohanterbar värmebölja. På vintern kan du alltid elda och sätta på dig mer kläder, men på sommaren kan du slutligen bara gå naken, och det hjälper inte. Han hade i sina 25 kanadensiska år alltid upplevt samma sak. Med andra ord, den kanadensiska värmeböljan är inget nytt och inget ovanligt. Den är bara placerad lite längre västerut och lite kraftigare än normalt. Men inte sensationell.
Det ska tilläggas att artiklarna ovan låter forskare säga att man inte entydigt kan dra några slutsatser om klimatförändringar på grund av väderhändelserna. Men alarmerande klimatförändring på grund av mänsklig påverkan är ändå det budskap som kraftigast når ut till läsarna. Jag kan bara dra slutsatsen att det är tidningarnas målsättning.
