En sudanes och så kallad flykting, importerad av samma politiker som fortfarande tillåts regera vårt land, hamnade hemma hos en ung man som bjöd på efterfest. Där ondgjorde han sig över värdens nationalistiska åsikter (han såg att det låg en Alternativ för Sverige-keps i bokhyllan). Senare på kvällen, när lugnet lagt sig, gav sig främlingen på en ung kvinna.
Värden blev varse vad som skedde och gick emellan för att sätta stopp. Då knivhögg afrikanen honom i bröstet och i nacken. Medan livet rann ur den unge mannen genomförde flyktingen en våldtäkt på den unga flickan.
Det har idag gått fyra år sedan han dog.
Sveket från myndigheterna
Efterspelet blev bedrövligt för så fort det stod klart att offret var en svensk ung man, därtill nationalist, samt att mördaren/våldtäktsmannen var en svart afrikan, en så kallad “flykting”, fick etablissemanget panik.
Massmedia lade locket på. Inga detaljer skulle komma ut och när familjen visade sig bångstyrig gjorde massmedia vad de kunde för att misstänkliggöra dem. Man krävde att de skulle redogöra för vilka politiska åsikter de själva (och deras mördade son) egentligen hade.
Också polis och åklagare deltog i det smutsiga spelet. När alternativmedia berättade hur den mördade unga mannen de facto gått emellan för att avstyra en våldtäkt motsades detta av åklagaren och polisen. Det var tydligt att heder och ära skulle tas från både offer och offrets familj.
Som en sista övergripande förolämpning vägrade etablissemanget in i det längsta att tillerkänna den mördade ett namn. Allt för att styra berättelsen av politiska skäl. Det ser ju inte bra ut om svenskens öppna hjärtan återgäldas med mord och våldtäkter.
Hans namn är Tommie Lindh
Så föddes kampanjen “Hans namn är Tommie Lindh” på sociala medier såväl som i den verkliga världen. Överallt dök meningen upp: “Hans namn är Tommie Lindh” och vi visste alla vad det innebar. En ung man som begick ett hjältedåd och mördades för det fick sitt namn tillbaka. Det var viktigt att det stod “är”, inte “var”. För Tommie Lindh lever alltjämt i våra minnen.
Kampanjen visade också för en sörjande familj hur tusentals medmänniskor fanns där för dem. Inte bara i Sverige utan över hela världen där nationalister tog Tommie till sig och hedrade hans minne på sina språk. Kanske fann de också tröst i att deras sons död inte var förgäves, när insikten om hans hjältemod blev vida känd. Sanningen är att Tommie Lindh blev ett offer eftersom han vägrade vara ett offer. Han gjorde det vi alla önskar att vi skulle göra om vi hamnade i den situationen. Han prövades och klarade prövningen.
Han kunde ha tittat bort, som så många svenskar gör när deras folk utsätts för övergrepp. Det gjorde han inte. Tommie Lindh gick emellan och fick plikta med sitt liv. De mest tröstande orden gavs av hans vänner kort efter mordet.
– Jag tror inte han har någon ånger över hur han fick gå. Om jag får säga det själv skulle han inte göra det på något annat sätt.
– Han fick det ultimata testet och han visade att han hade hjärtat på rätt plats, att han menade allt han tidigare sagt. Jag vet att Valhall välkomnar honom med öppna armar.
