Det är semestertider och många har det bra. Livet lunkar sakta på, man gör inte mycket och jag säger inte att man inte ska unna sig lite rast och vila. Men att helt släppa taget om vår sak, att låta dagarna rinna förbi utan en tanke på vårt folks framtid – det går helt enkelt inte för sig. Att ligga på sofflocket och “ta semester” från att varje dag göra något, vad som helst, för vår svenska strävan. Ja, det skiljer agnarna från vetet. Det avslöjar vem som verkligen brinner för vår sak och vem som bara leker när det passar.
Jag har själv arbetat heltid, haft ansvar för familj och barn, funnits för äldre släktingar – och ändå kunnat prioriterat vår svenska strävan. Balanserade jag det perfekt? Nej, långt ifrån, varför jag vill understryka att du måste göra det. Men jag lade aldrig vår sak åt sidan för bekvämlighetens skull. Gör man det förlorar man. Du som läser detta kan göra det bättre än jag gjorde. Du kan finna en sund balans. Men det kräver att du tar uppgiften på allvar, att du verkligen engagerar dig och tar dig tid. Det handlar inte om storslagna gester. Det handlar om att varje dag, i det lilla, göra något. Även om det är semester, även under lata dagar i solen.
Läs en viktig bok. Samtala med en granne om våra idéer. Skriv en insändare. Delta i ett möte. Stöd en nationalist i nöd. Uppfostra dina barn i vår anda. Möjligheterna är oändliga för den som har viljan och övertygelsen.
Jag retar mig på hur många det är som ägnar mer tid åt meningslösheter än åt vår strävan. De förslösar dyrbara timmar på tomma underhållning, på fåfänga eller på att jaga efter materiell status. Samtidigt förfaller vårt land, vårt folk glider allt längre från sina rötter och vår kultur urholkas bit för bit. Min respekt går till de få som verkligen förstår allvaret i vår situation. De som inte nöjer sig med att gnälla på internet eller att rösta vart fjärde år, utan som dagligen kämpar i det tysta. De som offrar sin bekvämlighet, sin fritid och ibland mycket mer för att hålla lågan brinnande. Det är dessa män och kvinnor som är ryggraden i vår rörelse, vårt folks förkämpar.
Ja, det är stora ord … men också sanna.
Att vara nationalist är inte en roll man klär sig i när det passar. Det är en livsåskådning som genomsyrar livet och alla beslut man fattar. Det är att sätta folkets och nationens bästa framför egen vinning och bekvämlighet. Det är att vara beredd att stå fast vid sina principer även när det kostar på. Jag uppmanar dig som läser detta: rannsaka dig själv. Sopa bort sanden från fötterna och traska in till spegeln. Fråga dig själv vad du skulle kunna göra för familj, folk, nation och tradition idag. Ta ditt ansvar på allvar. Gör det till en vana att varje dag bidra med något, hur litet det än må vara. Det är summan av alla dessa små insatser som i slutändan kommer att avgöra vår framtid.
Minns att våra förfäder kämpade och blödde för att ge oss det land vi har idag. Vi är skyldiga dem, och våra efterkommande, att föra den kampen vidare. Att svika det ansvaret är att svika hela vår historia, hela vår identitet som folk. Så res dig ur soffan. Stäng av dumburken. Lägg undan fåfänga nöjen. Om så bara för en stund. Balans som sagt. Och insikten om att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Då vinner du min respekt.
Diskutera artikeln
Genom att öppna ett gratis konto på friasvenskar.se kan du kommentera den här artikeln.
Kommentarer är inte redaktionellt material och det är du som är personligt ansvarig för vad du skriver. Det fria Sverige tar inget ansvar för dina kommentarer.
Kommentarer som inte följer våra regler och förhållningssätt kommer att raderas och konton som missbrukar kommentarsfunktionen kommer att stängas av.
