Glaset är inte till hälften tomt

Med jämna mellanrum dyker kommentarer upp som är så svarta och dystra att den som tar dem på allvar lika gärna kan skjuta skallen av sig. På ett sätt är det bra att de kommer. Det ger oss nämligen tillfälle att förklara hur fel avsändaren har.

Denna artikel är skriven av en av våra medarbetare, och representerar inte nödvändigtvis föreningens officiella ståndpunkt. Om du letar efter officiella uttalanden kan du klicka här.

Få av oss som är inblandade i detta lilla projekt som går ut på att skapa en vettig framtid för de vita folken på vår jord har inte någongång känt att loppet är kört. Motståndet kan sannerligen verka massivt och liknelsen med ett rum utan utgång, vars väggar sakta trycks närmre en själv där man står mitt i rummet, är inte långt borta. Nattsvart, mattsvart, dunkelt och dystert – sinnesstämningar som då och då drabbar oss oppositionella.

Vi är ju inte mer än människor och jag hade tyckt det vore värre om ingen av oss någonsin kände så. Då hade vi inte varit mänskliga. Då hade vi inte varit tänkande och kännande varelser. Då hade vi inte varit oss själva, sådana vi är enligt den önskan och plan som naturens Gud bestämde för länge sedan.

Att kunna se motgångarna i vitögat och axla dem är vad som skiljer agnarna från vetet. En annan sak som skiljer dem åt är förmågan att faktiskt se det positiva och det ljusa när det är negativt och mörkt. Kort sagt har vi inte rätt att hänga läpp, i alla fall inte för länge eller hela tiden. Vidare har vi inte rätt att vara taltratt för våra motståndare – och det är man om man förfäktar idéer som att ”vad vi än gör är fienden ett steg före”.

Vi har en hel del personer i vår närhet som inte bara hoppat ner i kaninhålet utan väl på dess botten satt igång och gräva sig djupare och djupare ner. Deras världsbild blir alltmer underligt för varje spadtag. Också om vi lämnar därhän de mest exotiska teorierna så kvarstår en som är allvarligare än de övriga: tron på en (i princip) omnipotent och allsmäktig konspiration som i detalj planerar världens utveckling över generationer.

Existensen av något sådant (om vi inte öppnar upp för religiösa förklaringar) är omöjlig. Det är för stora skeenden som ska kontrolleras, vilket gör det omöjligt. Man kan inte kontrollera miljarder människor över tid. Planterar man en idé hos folk så kan det sluta lite hur som helst. Med det sagt så finns det politiska konspirationer överallt och hela tiden eftersom att personer med gemensamma agendor, som de arbetar för, finns. Förvisso förutsätter ”konspirationen” det dunkla, olagliga och illasinnade syftet, varför de flesta inte skulle kalla sitt sammanhang en konspiration utan kanske intresseförening, grupp eller vad som helst.

Med det avklarat måste vi konstatera en annan sak. Om vi har två krafter som står emot varandra så kommer dessa krafter göra vad de kan för att förmå varandras anhängare att tappa hoppet. Det ena lagets supportrar tråkar och häcklar motståndare, och tvärt om. Klacken är lojal mot sitt lag, hur det än går. De ser alltid glaset som halvfullt och är en spelare kass så kan de alltid minnas när vederbörande var briljant för två matcher sedan, eller potentialen han har inför nästa match. Och så applåderar man och hjälper sina egna spelare fram, medan man försöker sänka de andra.

Den nationella oppositionens motståndare – våra motståndare – vill att vi ska tappa hoppet och bara se mörker. De vi vill att vi ska känna hur rummet vi sitter i krymper kring oss. De har hela apparater som tjänar detta. Tag bara massmedia som gör vad de kan för att få oss att tro att vår sak är avskydd och föraktad; att vi nationalister är sämre människor. Att vi är öar i ett hav av ”goda” människor. Det kallas propaganda.

Vi får inte hjälpa dem på traven genom att föra det vidare. Vi ska inte göra deras jobb enkelt. För den som hängt med ett tag borde det vara en småsak. Såg man Sverige under 1980-, 1990- eller 2000-talets början är det lätt att se hur mycket bättre det blivit. Framförallt efter 2010 då SD äntligen kom in i riksdagen och hela debatten kantrade. Våra motståndare har inte hämta sig sedan dess. Om du inte var med då, lita på oss som var det och som säger att det faktiskt går framåt – att det blir bättre. Sakta men säkert går alltmer vår väg. Inte alltid i det lilla och inte överallt eller hela tiden, men tillräckligt för att du ska vara hoppfull och ha bra stridsmoral. Glaset är halvfullt, så det så, och när du omfamnar det så blir du precis det regimen räds mer än något annat – en hoppfull och motiverad motståndare.

Dela detta du med

Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på telegram
Telegram
Dela på whatsapp
WhatsApp
Dela på email
Email

Senaste uppdateringarna

Senaste podden

  1. Husfonden – Fastighet två!

    Äntligen är det dags för fastighet nummer två! Hjälp vår insamling för att fortsätta etablera Det fria Sverige och Svenskarnas hus runt om i landet!
    94 601 kr insamlat av målet på 600 000 kr

Bli en del av
en svensk framtid

Bli medlem i Det fria Sverige idag och var med och bygg ett alternativ till den sönderfallande mångkulturella staten.

BLI EN DEL AV OSS

Över 20 000 är redan med på vårt nyhetsbrev. Vad väntar du på?

Dags för fastighet nummer två!

Efter succén med Svenskarnas hus i Älgarås, nu tar vi nästa steg!