Det både skjuts och sprängs i huvudstaden. Bara sedan årsskiftet har det två gånger slutat med dödlig utgång och varje gång är det med stor fara för medborgares liv och hälsa. Det är en våldsspiral som saknar motstycke.

Gängkrigen är uppenbarligen här för att stanna då ingen regering hittills, och inte heller den nuvarande verkar det som, varit intresserad av att göra det som krävs för att lösa problemet i grunden.

Ord som inte förpliktigar

När statsminister Ulf Kristersson framträder i SVT måndagen den 23 januari konstaterar han att den gångna helgen ”var bland det värsta vi har sett under mycket lång tid” och att gängen är att betrakta som ”vår tids inhemska terrorister”. Därefter övergår han till att prata om förslag och utredningar som inte ens är i närheten av att förverkligas (och som man kan ifrågasätta om de kommer hjälpa nämnvärt).

På inget sätt agerar regeringen för att ta sitt ansvar. Statsministern säger att inhemska terrorister ligger bakom det som sker: Dagliga sprängningar, skjutningar på öppen gata och pågående miljardstölder av skattemedel genom välfärdsfusk. Därutöver har vi åtskilliga platser i landet där klaner och gäng tagit kontroll över hela stadsdelar.

Det är vad dessa terrorister ägnar sig åt, och svaret från regeringen är utredningar och trötta kommentarer.

Detta är under all kritik.

Vad gör Sverigedemokraterna?

Regeringens samarbetspartner Sverigedemokraterna verkar inte heller ta situationen på allvar. Förvisso uttalar sig företrädare pliktskyldigt på Twitter, men några direkta krav för stödet till regeringen har vi inte sett eller hört om.

Sverigedemokraterna måste ta sitt ansvar utifrån den position de befinner sig i och inse att de i första hand inte ska maktspela utan faktiskt vara en megafon för Sveriges väl i allmänhet och sina väljare i synnerhet.

Internera, deportera och repatriera

Det finns en lösning om man vill lösa det som sker. Den är inte enkel, den skulle utan tvekan kritiseras av omvärlden och den skulle kortsiktigt vara en utmaning för Sverige och svenskarna. Men den skulle snart ge effekt och skapa långsiktig stabilitet och ordning.

Polisen säger sig i stor utsträckning veta vem eller vilka som tillhör den organiserade kriminella undre världen. Vi vet att andelen utlänningar (såväl nyare anlända som andra eller tredje generationens invandrare) är betydande. Vi vet att nyrekryteringen sker i så kallade ”utanförskapsområden”.

Alltså skulle samhället kunna agera mot dessa kriminella strukturer, man skulle kunna internera alla kända personer och inleda processer för att deportera den med dubbelt medborgaraska eller avsaknad av svenskt. Därtill skulle man kunna inleda processer för att ta ifrån kriminella deras svenska medborgarskap och därefter deportera dem. Slutligen skulle man kunna lägga om hela politiken för att på sikt repatriera utlänningar i sådan omfattning att Sverige blir mer homogent (och därmed tryggare och säkrare). Sverige kan gå från en idé om att landet är ”allas” land till att det är svenskarnas land.

Det är vad som krävs, allt annat kommer visa sig vara får kraftlöst. Vår framtid avgörs nu.

Läs också: Politikerna står handfallna inför gängvåldet