Den massiva invandring som påbörjades kort efter att riksdagen beslutade att Sverige skulle bli en mångkultur 1975 har redan fått oerhörda konsekvenser. En sönderslagen gemenskap, etniska kriminella gäng, klanvälden och framförallt en strid ström av svenskfientliga brott i form av bland annat rån, våldtäkter och mord är nog det första många kommer att tänka på.
Men den mest ödesdigra konsekvensen är den långsiktiga. Den som väldigt få än så länge vågar erkänna, och därmed bekämpa.
Många föreställer sig fortfarande att problemen vi ser kopplade till massinvandringen är övergående. Att de är ett resultat av “misslyckad integration” och att allt som behövs är mer tid, mer politik och kanske mer resurser till “utsatta områden”. Men inget kunde vara längre från sanningen.
Den naturliga konsekvensen
Det vi ser nu är den naturliga konsekvensen av det mångetniska samhället och den mångkulturella politiska visionen. Exemplen runt om i världen, både nutida och historiska, på vad som händer när tidigare etniskt homogena samhällen blir mångetniska är oräkneliga.
För en mångkulturell politisk vision handlar inte i första hand om spännande kryddor eller exotiska danser. Sådant är bara fernissan som ska få den andefattiga medelklassen att klappa händerna i takt till de arabiska tonerna. Istället handlar det i slutändan obönhörligen om ett folkutbyte.
Antirasister hävdar ofta att folkutbytet är en “myt”, och argumenterar för att alla som föds i Sverige är svenskar, och därmed kommer svenskarna alltid utgöra den absoluta majoriteten av befolkningen i vårt land.
Folkutbytet är uppenbart
Så låt oss vara tydliga med att vi inte talar om födelseland eller medborgarskap. Vi talar om etnicitet; en intrikat kombination av kultur, språk, biologi och identitet. När andelen av befolkningen som inte delar ursprungsbefolkningens etniska beståndsdelar växer, pågår de facto ett folkutbyte. Varje gång svenskarnas andel av Sveriges befolkning minskar, vare sig det är i relativa som absoluta tal, pågår folkutbytet.
Att en sådan utveckling pågår räcker det med att gå ut på stan för att inse. Men vill man hellre ha hårda fakta så finns det gott om sådan att ta del av.
Nästa invändning från antirasister är att det inte spelar någon roll: Vad spelar det för roll om svenskarna trängs undan från sitt eget land? Vad spelar det för roll om arabiska toner, afrikanska dofter och asiatiska köpmän dominerar våra gator istället för nordiska diton? Vi är väl alla människor; vi är väl alla lika mycket värda?
Att svenskarna ska behöva argumentera för sin egen rätt till överlevnad är i sig talande för agendan, men för den som älskar sitt land och folk är det inte så konstigt alls. Du får helt enkelt fråga dig själv vilket samhälle du vill efterlämna till kommande generationer svenskar.
Vilket samhälle vill vi ha?
Vill du ha ett samhälle likt det i Irak, se till att irakierna blir fler i Sverige. Vill du ha ett samhälle likt det i Somalia, se till att somalierna i Sverige blir fler. Och så vidare.
Men det värsta är att det inte ens kommer bli som i Irak, eller Somalia; om den mångkulturella politiken får fortsätta kommer det bli värre. Sverige kommer bestå av hundratals folk som inte bara kommer omforma de områden de dominerar till kopior av de samhällen deras folk skapat på andra sidan jorden tidigare; de kommer också strida om resurser och inflytande med andra folk. Etniska konflikter är redan vardag i Sverige, men det vi ser i dag är bara en liten försmak av den framtid som väntar oss om mångkulturen får fortsätta ha sina klor runt Moder Sveas hals.
Det är folkutbytets nästa anhalt: Allt fler etniskt präglade enklaver som är i strid med andra enklaver, folk och klaner om inflytande, makt och heder.
Du har ett ansvar
Än så länge, även om det är betydligt svårare än för tio år sedan, går det för väldigt många svenskar att flytta från de områden som drabbats värst av mångkulturens många baksidor. För de med god utbildning eller en god lön finns möjlighet att köpa sig lite mer trygghet än den som svenska arbetarbarn förnekas. Men det är bara en kamp mot klockan som du aldrig kan vinna om du inte tar ditt ansvar.
Ja, du har ett ansvar mot din egen familj att sätta dem i trygghet. Har du möjlighet; flytta till ett svenskt område. Men du får inte nöja dig med det; du har nämligen också ett ansvar inför kommande generation. Om du inte kan uppbåda en känsla för det ansvaret inför hela ditt folk, gör det åtminstone för dina egna barnbarn och deras kommande barn.
Er temporära trygghet kommer inte kunna ärvas. Bara genom att du organiserar dig och är med och bygger upp svenska strukturer som ett alternativ till mångkulturen kan du lägga en grund de faktiskt kan bygga vidare på. Det finns ingen möjlighet att sitta och vänta på att någon annan ska lösa problemen; det är ditt ansvar att agera nu.
Så, vad väntar du på?
