Det kan vara lätt att bli distraherad. Under flera månader har pandemin varit i blickfånget och de flesta har förlorat sig själva i de ständiga uppdateringarna om smittspridning, vaccin, dödsfall, biverkningar med mera. Rädda har många varit också, vilket inte är så konstigt. Trötta på det hela har än fler blivit.

Väldigt många har i princip satt livet på vänt. Man gör det man måste men så mycket mer blir det inte. Restriktioner stänger in oss också i Sverige, även om det inte på långa vägar är lika illa som i andra länder.

Vad som än sker framledes måste vi bryta denna corona-apati som finns.

Verkligheten väntar inte på någon

Det är ju nämligen så att även om gemene man satt livet på vänt så har inte något annat gjort det. Den som är klok nog att ta del av alternativmedier vet detta mycket väl. Massinvandring och folkutbyte pågår i oförminskad skala; anarkotyranni och de vanliga kriserna (vård, skola, bostäder, polis med flera) krisar vidare.

De allvarliga problem som Sverige tampas med har inte försvunnit eller blivit färre på grund av Corona, tvärtom kommer vi ha en stor skuld att betala när pandemin väl ebbar ut.

Även om vi i oppositionen ser klarare än många andra, tack vare alternativmedia, så betyder det inte att vi inte fastnar i någon mild form av pandemi-apati. Vi är ju trots allt människor.

Fokus Sverige när vi väl ryter ifrån

Därför fann jag det glädjande – trots allt – att så många piggnade till när Israel och Palestina för femtioelfte gången i ordningen började utväxla ond bråd död (nej, konflikten gläds jag inte åt om nu någon vill få det till det). Vilket engagemang det blev från Sverigevänner från olika schatteringar. Hög energi, hårda ord, krav på handling och jävlaranamma exploderade för några dagar sedan.

”Oppositionen” är splittrad i sakfrågan och positionerna är låsta både en och två gånger. Sverigevänner med judisk börd (och andra judar som Sverigevännerna tror är deras allierade) skördar medkänsla medan antisionisterna finner sig i underläge för första gången i den ”nationella” oppositionens historia.

Men låt oss inte snöa in på det utan hellre vädja till alla Sverigevänner att i stället för att lägga så mycket vikt vid det senaste kaoset från Mellanöstern hellre använde all den energi och alla de känslor som uppenbarligen finns, för att göra skillnad till det bättre i Sverige.

Till skillnad från judarna i Sverige så har vi svenska nationalister inget hemland att fly till. Vi har bara Sverige. Det är värt att ha i åtanke.