EU:s människorättsstadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger:
“Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.”
Men det är bara ord som till intet förpliktigar.
I de förarbeten som nu görs uppmanar EU medlemsstaterna att de ska godkänna en kommunikation från EU-kommissionen (“Ett mer inkluderande och skyddande Europa: att utöka förteckningen över EU-brott till att omfatta hatpropaganda och hatbrott“) som ger vid handen att det kommer vara godtycke som framtida inskränkningar kommer vila på. Vi läser i dokumentet:
“Eftersom alla former och uttryck för hat och intolerans, inbegripet hatpropaganda och hatbrott, är oförenliga med unionens värden mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheter för personer som tillhör minoriteter, såsom de fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, är främjandet och skyddet av dessa unionens grundläggande värden beroende av att EU-institutionerna, medlemsstaterna och alla andra relevanta aktörer motverkar fördomar och intolerans samt undanröjer hat.”
Någon definition av vad “hat och intolerans” är finns inte. Däremot en uppmaning till “holistisk bemötande”, “flerdimensionellt tillvägagångssätt” och att det ska finnas ett “öppet förhållningssätt” till vad som utgör det. I klartext öppnar det upp för vad som helst. Tanken är dock att man på listan över EU-brott ska tillfoga “hatprat och hatbrott”. Den definition som finns gällande detta lyder att:
“Hatprat är kriminaliserat i alla medlemsstater utifrån ras, hudfärg, religion, härstamning, nationellt eller etniskt ursprung.”
När denna fras möter ett “öppet förhållningssätt” till en utökad inskränkning av yttrandefriheten så kan det bara gå illa. I slutändan blir det så att det makten för närvarande tycker är hat, är olagligt. Rättsosäkerheten blir total.
