Heike Erkers och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR målar i sin debattartikel upp en bild av invandringen som oumbärlig för Sveriges framtid. Deras argumentation avslöjar dock en djup klyfta mellan beslutsfattare och den verklighet som de flesta svenskar lever i.
Det är ingen slump att både Erkers och Berge är bosatta på Södermalm – en stadsdel som blivit synonymt med en välbärgad och urban övre medelklass. Denna geografiska och sociala isolering från de områden som mest påverkats av massinvandringen speglas tydligt i deras orealistiska syn på dess konsekvenser.
Denna tendens hos samhällets toppskikt att distansera sig från folkets vardagsutmaningar är inte unik för Sverige. Den amerikanske sociologen Charles Murray har i sitt verk “Coming Apart” beskrivit hur USA:s elit alltmer lever i en bubbla, avskild från resten av befolkningen. Detta fenomen har uppenbarligen slagit rot även här, med potentiellt förödande konsekvenser för vår sociala sammanhållning.
De verkliga kostnaderna för mångkulturen
Medan Erkers och Berge höjer massinvandringen till skyarna från sina privilegierade positioner, är det de mindre bemedlade svenskarna som tvingas bära dess verkliga kostnader. I områden som Rinkeby, Tensta och Rosengård har den misslyckade integrationspolitiken skapat parallellsamhällen där svensk lag och kultur blir alltmer marginaliserad.
Debattörerna hävdar att “vården och omsorgen står och faller med invandring”. Detta är en grov förenkling som bortser från de enorma utmaningar som massinvandringen ställt våra välfärdssystem inför. Enligt en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) från 2018 tar det i genomsnitt 8-9 år innan hälften av de nyanlända kommit i arbete. Även då blir de sällan nettoinbetalare till skattkassan. Men det ekonomiska perspektivet är sekundärt; det primära är att svenskarna inte ska bytas ut, oavsett om det sker med arbetslösa eller arbetande icke-svenskar.
Ett nedvärderande av det svenska folket
Genomgående i artikeln finns en underliggande ton som nedvärderar det svenska folkets förmåga och betydelse. Erkers och Berge framhåller att “utlandsfödda här i Sverige är generellt sett högre utbildade än svenskfödda” som ett argument för fortsatt massinvandring. Detta påstående är inte bara statistiskt tvivelaktigt, utan också djupt stötande mot generationer av svenskar som byggt upp vårt land.
Att hävda att Sverige inte kan fungera utan invandrad arbetskraft är att förvränga vår historia och underskatta vår inneboende förmåga till innovation och hårt arbete. Det moderna välfärdssamhälle vi har idag är primärt resultatet av generationer av svenskars arbete, uppfinningsrikedom och samhällsbyggande. Visst bidrog arbetskraftsinvandrare under 60-, 70- och 80-talen till denna utveckling, men det är viktigt att påpeka att denna typ av invandring var väsensskild från den massiva asyl- och anhöriginvandring vi sett de senaste decennierna.
Dåtidens arbetskraftsinvandrare kom hit för att fylla specifika behov på arbetsmarknaden och integrerades oftast väl i det svenska samhället. I kontrast står dagens situation, där miljontals människor kommit till Sverige utan att det funnits en efterfrågan på arbetsmarknaden, vilket resulterat i omfattande integrationsproblem och en stor belastning på våra välfärdssystem. Att likställa dessa två former av invandring, som Erkers och Berge indirekt gör, är både historielöst och missvisande.
En ny riktning för Sverige
Den verkliga tragedin är inte att invandringen minskar, utan att den tilläts pågå så länge och i sådan omfattning att den demografiska balansen i vårt land har rubbats. För att återställa denna balans krävs en radikal kursändring i Sveriges invandringspolitik.
Vi måste införa en aktiv och ambitiös återvandringspolitik. Personer som vistas i Sverige utan giltiga skäl måste återvända till sina hemländer. Samtidigt behöver vi skapa incitament för frivillig återvandring i stor skala.
Parallellt med detta måste vi satsa på att stärka svenska familjer. Detta innebär konkreta åtgärder som ekonomiskt stöd för barnafödande, förbättrade villkor för föräldraledighet och en kulturell renässans som återupprättar traditionella familjevärderingar.
Sverige är och förblir det svenska folkets hemland. Det fria Sverige kommer outtröttligt att kämpa för en politik som sätter svenskarnas intressen i främsta rummet. Vi uppmanar alla som värnar om vårt lands framtid att ansluta sig till denna strävan och arbeta för ett genuint demografiskt uppvaknande.
Ett Sverige för svenskar
Erkers och Berge hävdar att “utan invandring stannar Sverige”. Vi i Det fria Sverige hävdar motsatsen – det är med fortsatt massinvandring som Sverige riskerar att stanna, eller ännu värre, upphöra att vara Sverige. Ett land är mer än bara en ekonomi; det är ett folk, en kultur, en gemensam historia och framtid. Vad Erkers och Berge förespråkar är inte en väg framåt för Sverige, utan en väg mot ett land där svenskar blir främlingar i sitt eget hem.
Istället för att lita till en ohållbar invandringspolitik, måste vi investera i vårt eget folk. Vi måste skapa förutsättningar för svenska familjer att växa, för svenska arbetare att frodas, och för svensk kultur att blomstra. Det är genom att värna om vår egen befolkning, inte genom att ersätta den, som vi säkrar Sveriges framtid.
Det är dags att erkänna att det verkliga svaret på frågan “Utan vad stannar Sverige?” är: Utan svenskar.
Diskutera artikeln
Genom att öppna ett gratis konto på friasvenskar.se kan du kommentera den här artikeln.
Kommentarer är inte redaktionellt material och det är du som är personligt ansvarig för vad du skriver. Det fria Sverige tar inget ansvar för dina kommentarer.
Kommentarer som inte följer våra regler och förhållningssätt kommer att raderas och konton som missbrukar kommentarsfunktionen kommer att stängas av.
