Om det är något jag uppskattar så är det när viktiga saker tas på allvar. Det finns en tid för allt men när det kommer till vår svenska strävan är det framförallt allvaret som måste betonas. Och professionalismen. Vi får helt enkelt inte tillåta oss att underskatta vikten av det vi håller på med – som förening eller individ. Det betyder inte att glädje och lättsamhet inte har sin plats. Som med allt måste det balanseras.
Därför var det mycket glädjande att besöka DFS Skåne och vårt senaste Svenskarnas hus som införskaffats och nu håller på att göras i ordning. Jag själv och ordförande Dan Eriksson tog oss ner för att hälsa på, gå husesyn och dela med oss av våra erfarenheter från Svenskarnas hus i Älgarås.
Ja j-vlar… vi har ett andra hus!
Jag har inte riktigt förstått att vi har ett hus till. Att den svenska oppositionen nu äger och kontrollerar två platser som är våra, med allt vad det innebär. Två platser där svenska nationalister – Sverigevänner av olika de slag – är välkomna. Där vi bestämmer reglerna. Där Sverige och svenskarna sätts i första rummet.
Det är mäktigt. Det är ödmjukande.
Det har inte gått så många år sedan jag och Dan och flera andra samlades i en lokal i Berlin och grundade Det fria Sverige, med det uttalade målet att sätta igång en Svenskarnas hus-rörelse (förutom allt annat föreningen gör). Snart nog öppnade vi det första huset, i Älgarås. Sedan, sex år senare, det andra huset.
Inte en krona i föreningsstöd. Inte en krona i presstöd. Allt tack vare medlemmars avgifter och generösa donationer från såväl medlemmar som andra. Detta vi gör sticker ut. Det borde sticka ut mer. Vi lägger grunden för framtiden, för nästa generations möjlighet att fortsätta arbetet för ett fritt Sverige.
Skåne – en nationell urbygd
Skåne. En landsända som alltid känns välkomnande. Skåneland, stolt och gemytligt. Skåningarna, ett stolt folk. Att det andra huset kunde öppnas i Skåne förvånar inte. Det finns en genuin kärlek till blodet och jorden i denna gamla bygd. Och en stolthet. Stolhet över det skånska… och det svenska. Även om de helst talar tyst om det sistnämnda.
Som nationalist är det mycket som klingar bekant när man reser igenom landskapet. Klippan, ett fäste jag minns från 90-talet. Höör, SD:s första mandat 1991 (nå ja, Dals-Ed samma år). Sjöbo, som är vårt ideal, med Sven-Olle Olsson och folkomröstningen 1987. Per Engdahl, förvisso född i Småland, men ändå en Malmöson. Och så vidare.
Självklart är det i Skåne Svenskarnas hus två etableras.
Allvar och glädje
Det är två ord jag tar med mig från besöket vid Svenskarnas hus i Skåne och mötet med den lokala styrelsen och medlemmar. Det är ordning och reda (professionalism alltså) och allvarsamt närmande till uppgiften man tagit sig an. Men också glädje och gemyt och lättsamhet som skulle få våra motståndare att gnissla tänder.
Skåningen låter sig inte nedslås, vare sig fysiskt eller andligt. Det har vi sett historiskt och det är jag säker på efter att ha varit på besök. Fria svenskar i Skåne kommer att göra avtryck ordentligt och ännu mer så om medlemmar från Halland, Småland och Blekinge drar sitt strå till stacken nu när det ska putsas och fejas. Förr eller senare ska fler hus öppnas och då är det bra med erfarenhet.
Det fria Sverige är igång… på riktigt! 2024 kommer bli ett definierande år för Det fria Sverige.
Om du vill veta mer om Svenskarnas hus i Skåne, se till att delta på det digitala medlemsmötet den 24 januari.
