Runt om i världen har vi det senaste decenniet sett hur vänstern allt mer förlorat sin makt, och hur de agerar mer och mer desperat för att försöka stoppa den folkliga viljan till förändring. Det tar sig olika uttryck i olika länder, men det finns ändå en röd tråd som är intressant att observera.
En internationell trend
Ingen kan ha missat teatern kring USA:s president Donald Trump, där hans politiska motståndare gjorde allt de kunde för att ställa honom inför riksrätt. Hela hans mandatperiod präglades av juridiska strider med försök att dels hindra honom från att fokusera på hans arbete, dels på juridisk väg stoppa honom från att kandidera igen. När det inte gick vägen försöker man istället smeta “kuppförsök” på honom efter den påstådda “stormningen” av Kapitolium den 6 januari 2021.
I Spanien vänder sig allt fler till nationalistiska och populistiska alternativ, vilket fått socialistregimen att förhandla med terrorister för att säkra sin makt. Premiärminister Pedro Sánchez svekfulla beteende har resulterat i att hundratusentals spanjorer gett sig ut på gatorna i protester senaste månaden, vilket flera gånger slutat i kravaller med polisen.
När Matteo Salvini var inrikesminister i Italien försökte han skydda sitt folk genom att vägra låta en båt fylld med illegala invandrare lägga till i Italiens hamn. För detta har han nu åtalats, och i rättegången som pågår fortfarande riskerar den tidigare ministern fängelse. Detta trots avslöjanden om hur bland annat domaren erkänt i privata chattar att det hela rör sig om ett politiskt åtal som egentligen saknar grund i lagen.
Juridisk krigföring i Sverige
Denna typ av juridisk krigföring, på engelska kallad lawfare, verkar nu också ha nått Sverige. I slutet av oktober polisanmälde Jamal El-Haj (S) sin riksdagskollega Fredrik Kärrholm (M) för förtal efter att Kärrholm lagt fram komprometterande uppgifter för att leda i bevis att El-Haj sympatiserade med Hamas. Istället för att bemöta påståendena eller mötas i en öppen debatt, väljer alltså El Haj och det socialdemokratiska partiet att försöka tysta en politisk motståndare med lagboken.
Det senaste fallet rör Staffanstorps kommunalråd Christian Sonesson (M) som tillsammans med flera andra ledamöter i kommunstyrelsen utreds för grovt tjänstefel. Anledningen till detta är att man under en kort period vägrat ta emot så kallade “kvotflyktingar” till kommunen. Vem eller vilka som ligger bakom polisanmälan är inte allmänt känt i dagsläget, men att det rör sig om politiska motståndare och invandringsvurmare behöver man inte ens vara speciellt klipsk för att förstå.
S lär sig av “de bästa”
Vi kommer att få se mycket mer av denna typ av strategi framöver, därom råder inga tvivel. Det är inte länge sedan sossarna Magdalena Andersson och Tobias Baudin reste till USA för att lära sig av Demokraterna om hur man ökar på polariseringen och smutskastar sina motståndare. En retorik och taktik som varit genomgående för det socialdemokratiska partiet sedan dess.
När inte hets och brunsmetning fungerar längre och man måste låtsas som att man alltid varit för en begränsad invandring, så behöver man hitta andra sätt att få tyst på de som utmanar Partiets makthegemoni. Att fängsla politiska motståndare har varit en socialistisk paradgren i över hundra år, så ingen bör vara förvånad att det är dit man nu vänder sig när makten är hotad på allvar.
Som nationalister och sverigevänner kan vi dock ta det hela med ro. En desperat fiende är en oförsiktig fiende, och så länge vi håller tungan rätt i mun kommer det komma gott om tillfällen för oss att sätta in nådastöten mot socialdemokratin och svenskfientlighetens grepp om Sverige.
