Sverige befinner sig just nu i en stor kris. Diskussionerna går höga om huruvida samhället bör stänga ned helt, fortsätta med de nuvarande restriktionerna eller öppna upp för att fungera som vanligt. Dödlighet, flockimmunitet och mörkertal är på allas läppar.
Det är mycket vi inte vet än, men är det något coronapandemin gjort klart för oss alla är det att Sverige står uselt rustat för kriser, och att en hög grad av nationalism är nödvändig för att landet framöver ska kunna klara andra kriser som utan tvekan kommer att komma.
Att nya kriser kommer kan vi nämligen vara säkra på, vare sig det rör sig om pandemier, krig, konflikter i vår närhet eller något annat som gör att vårt land och vår omvärld inte fungerar så som vi är vana vid. Det är tron på att vi på något sätt inte skulle kunna drabbas av ordentliga kriser som möjliggjort de politiska felbeslut vi alla får betala för just nu.
Hoppas på det bästa, men förbered dig för det värsta, är en gammal devis som hjälp oss förut när krisen slagit till. Den moderna, globaliserade världen som Sverige omfamnat med kanske störst armar av alla, fungerar faktiskt ganska bra så länge det inte kommer något grus i maskineriet. Men vad händer med det moderna projektet när saker och ting inte längre fungerar? Resultatet ser vi nu.
Vårt civilförsvar är helt nedmonterat, och detta med vilje. Ända sedan vi gick med i EU har Sverige avvecklat civilförsvaret i rasande takt. Allt ska centraliseras till Bryssel och i händelse av kris ska den europeiska solidariteten slå till — något som nu blivit tydligt inte är mer än möjligtvis vackra ord på ett papper.
Så sent som 2017 stod dåvarande inrikesminister Anders Ygeman på Folk och försvars rikskonferens i Sälen och förklarade att det gamla civilförsvaret inte kommer tillbaka; att vi kan glömma lager med livsmedel, skyddsmasker och förnödenheter.
Nu står sjukvården inför en stor utmaning då tillgången till skyddsmaterial för att behandla patienter med Covid-19 riskerar att ta slut inom kort, och resten av samhället bävar inför kommande problem med matförsörjningen då Sveriges självförsörjningsgrad är lägre än någonsin.
När vi tagit oss ur den här krisen ska vi inte bara slicka våra sår och sörja våra döda, vi ska också rikta vårt förakt mot de politiker och det system som under decennier satt oss i den här utsatta situationen. Vi ska kräva att Sverige återigen upprättar beredskapslager, att vi ser till att bli självförsörjande på alla områden där det är möjligt och att vi flyttar all viktig produktion till hemmaplan.
Nationalismen är framtiden, eftersom att den som önskar en framtid behöver nationalism.
