Vad har Gammelsvenskby i Ukraina, Orania i Sydafrika och valfria Amish-samhällen i USA gemensamt? De visar att det går att bevara etnicitet, språk, kultur och tradition över tid, även i extremt ogynnsamma tider. Med tanke på den demografiska katastrofen vi lever i är detta därför en av de viktigaste insikterna var och en måste ta till sig. Och agera på.
Att bevara särarten i multikulti-tider
Gammelsvenskby grundades 1722 av svenskar från Dagö i Estland som blivit ovänner med godsägaren Stenbock och gavs 13 000 hektar mark av Katarina II i dagens Ukraina. “Trots att kontakten med Sverige var nästan obefintlig under ett århundrade, kom befolkningen i Gammalsvenskby att upprätthålla sina traditioner och sin lutherska tro. De hade även kvar sin gamla östsvenska dialekt. I slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige” läser vi på Wikipedia. Än idag lever ättlingar till svenskarna som lämnade Dagö i Gammlesvenskby, nu under terrorbombningar från den ryska armén som en del av kriget mot Ukraina.
Såväl Gammelsvenskby, Amish-samhällena i USA som Orania i Sydafrika handlar om att leva på det sätt man anser vara rätt och behålla det som utmärker gruppen som väljer detta liv. En nationalstat är i grunden samma som en lite by om vi ser till principen. Nationalstaten är i den bästa av världar en samhällsbildning som tjänar att bevara, försvara och avancera folket som lever och verkar inom nationens utsatta gränser. Om nationalstaten inte tillvaratar befolkningens intressen eller om folket givit upp vitaliteten och begår ett kollektivt självmord genom att sluta föda barn, låta landet översvämmas av främlingar eller liknande, så är det upp till de få som bryr sig att ta eget ansvar. Det är där vi befinner oss idag.
Glädjande nog går det alldeles utmärkt att göra det, vilket exemplen jag nämnt visar. Såväl Amish som Gammelsvenskby har rötter i 1700-talet. Orania grundades 1991. Allt som krävs är vilja, tro, engagemang och uthållighet.
Mer än att bli nybyggare i sitt eget land
Till sist måste de svenskar som önskar en svensk framtid samlas i byar där vi kan säkerställa det mest grundläggande för varje särarts överlevnad: ett territorium som är exklusivt vårt eget. Detta arbete är påbörjat och kommer ta den tid det tar.
Den som lever i mångkulturen kommer bli en del av den på ett eller annat sätt. Människan anpassar sig och man blir som man bor, mer eller mindre. Att behålla sin särart som en minoritet, omgiven av främlingar från jordens alla hörn, underställd en stat som inte har ditt bästa för ögonen, är en svår uppgift. Seder och bruk; kultur och tro: allt färgas och förändras. Därför måste vi segregera oss.
Är det överväldigande? Självklart känns det så. Låt oss därför börja med de första stegen. De du kan ta redan idag.
Steg för steg för en svensk framtid
Denna svenska framtid är också din framtid. För det är bara tillsammans med dina egna som du har en framtid värd namnet. Att vara “ensam svensk” är inte roligt och det kan vara direkt farligt. Till och med så farligt att GP:s Adam Cwejman till sist tar upp det, och därtill SvD:s Paulina Neuding skriver om det (och då har det gått långt). Att svenskar drabbas av svenskfientlighet är inte ovanligt, och det kommer bli vanligare i takt med folkutbytet.
Ovan är vad du måste erkänna, ta till dig och på djupet inse. Därefter måst du mena allvar med ditt engagemang för familj, folk nation och tradition. Det måste vara din prioritet nummer ett. Om annat måste stå tillbaka. Må så vara.
Du måste påbörja din separation från Sverige AB och söka dig till sammanhang som erbjuder bättre framtidsmöjligheter. Börja med att hitta människor som drar åt samma håll. Kanske behöver du först ägna tid åt att få hustrun eller maken att hoppa på tåget. Börja idag, det kan ta tid. Att bli en del av Det fria Sverige och delta i det lokala arbetet säger sig självt. Sedan är det planering och förberedelser. Kanske en treårsplan, eller fem år. Kanske ett år? Mycket ska på plats men dröj inte för länge. I Region Stockholm är 46 procent utlänningar i detta nu. De blir fler och vi blir färre.
Du som läser detta är redan en bra bit på vägen. Nu är det dags att ta nästa steg. Det finns tid när man ser på detta långsiktigt. Och det måste vi göra. Utöver detta bör var och också engagera sig på andra sätt som är bra för Sverige och svenskarna: politiskt eller kulturellt, inom näringslivet eller idrottsrörelsen och lokalt, så klart. En enkel checklista följer:
- Inse och acceptera den nuvarande situationen
- Ta ansvar och mena allvar
- Förankra vägvalet
- Planera förändringen, sätt en deadline.
- Utför
Och som sagt, under hela den processen, var en av alla som engagerar sig i den breda rörelse som är den svenska oppositionen.
Välkommen!
