15 000 unga har svarat på frågor och dessa sammanställs till Ungdomsbarometern. Den visar att utvecklingen på många sätt har blivit betydligt sundare än tidigare.
Töntigt att vara PK
Framförallt kan vi glädjas åt att energi som tidigare lagts på att vara “politiskt engagerad” (oftast med innebörden att vara taltratt åt någon politisk korrekt kampanj) numera läggs på vettigare saker. Unga skiftar nu fokus mot vänner, familj och ekonomi enligt Ulrik Hoffman, vd för Ungdomsbarometern.
Klimat och miljö är fortsatt viktigt, men numer vill fler nyansera det istället för att huvudlöst omfamna undergångsteman. Vi kan hoppas att unga fokuserar mer på miljön (gifter i mat till exempel) istället för skrämselpropaganda om klimatet.
Vidare är det positivt att färre unga ser sig som antirasister och feminister. “År 2020 identifierade sig 32 procent som antirasister – nu är den siffran 17 procent, nästan en halvering. Andelen som kallar sig feminist minskar från 30 till 23 procent” skriver DN.
DN har också pratat med Tuva Grahnström som studerar på Kungsholmens västra gymnasium och hon säger så här:
– Det är många som tycker att det blivit töntigt att vara PK (politiskt korrekt). Nu hör man fler rasistskämt och antifeministiska skämt än tidigare.
Hälsa, träning och mat är också fortsatt viktigt för ungdomarna. Förhoppningsvis fortsätter trenden med minskad alkoholkonsumtion bland dem.
Tyvärr visar undersökningen stor oro med mycket stress, framförallt gällande ekonomin.
Individualismen, ett tveeggat svärd
Det mest negativa är dock att ungdomarna anses vara “utpräglade individualister” enligt rapporten. I sig är detta inte förvånande med tanke på de senaste årtiondenas samtidskultur. Det behöver inte heller vara dåligt, om denna starka individualism kan kombineras med insikten om vikten av familjen, folket, nationen och traditionen.
Här står det svenska nationalismens inför en stor uppgift. Å ena sidan måste vi bejaka och värna individualismen, men samtidigt förklara och visa på vikten av folkgemenskap. Förebilden för oss och ett ideal vi kan peka på är Odalfolket, de fria självägande bönderna som genom tiderna varit ryggraden i vår nation. Dessa fria svenskar bevarade sin individuella frihet genom traditionella värderingar, innovativt tänkande och en förståelse för behovet av ledarskap för att organisera samhället. Däremot var man inte beredd att acceptera vad som helst, vilket uttrycks i vår äldsta lag, Västgötalagen, som berättar att de fria svenskarna väljer sin kung, men också vräker honom om så krävs.
Vi befinner oss i en brytningstid. De unga kommer fortsätta präglas av den samtid de upplever och alla utmaningar de tvingas konfrontera. Frågan är vilka som vinner de ungas själ och hjärtan. Globalisterna eller nationalisterna?
