Jag tror att en och annan höll på att tappa nyårsdagens pizza i snön när de blickade upp mot mackens lysande skyltar och såg priserna på drivmedel. Framförallt fröjdades dieselkunderna när reduktionsplikten sänktes från 30,5 procent till sex procent. Hade motorerna varit självmedvetna hade de jublat nu när de värdelösa biobränslets andel minskar i tanken.
Självklart är det glädjande att se priserna sjunka. Att kunna sätta sig i bilen och åka iväg, träffa vänner, göra utflykter med barnen och bekymmerslöst köra dem till olika aktiviteter ska inte underskattas. Bil ger frihet. Alltså: ros till SD och regeringen för detta.
Också det förstärkta jobbskatteavdraget är välkommet. Kanske tycker somliga att ett par hundra mer i månaden i plånboken inte gör någon egentlig skillnad, men det gör det så klart. Ett par hundra betyder mycket för den som har ordning på slantarna. Om inte annat kanske ett litet sparande kan sättas igång. Förutom pengarna är det egentligen principen som är den viktiga, att individen ska få behålla de pengar hon tjänar. Så, ros igen.
Andra sidan myntet
Men säg det goda som inte för något ont med sig. En “historisk höjning” av elskatten skedde vid årskiftet skriver Skattebetalarnas förening:
“För en vanlig villa kommer höjningen innebära runt 1 000 kronor mer på ett år.”
Men inte nog med det:
“Skatten på så kallade investeringssparkonton (ISK) höjs till strax över en procent.”
Alkoholskatten upp. Tobaksskatten upp.
Nu är dessa höjningar inte något regeringen och SD räknat fram och genomfört av egen maskin. Några beslutades av S-regeringen och några går efter indexering (dvs. skattehöjning på autopilot, vilket slår stenhårt med tanke på den höga inflationen).
Tidöpartierna kan dock inte två sina händer eftersom de fortfarande har makten att besluta om skatterna. Skattebetalarna igen:
– Men under de senaste åren har man också trixat en hel del med indexeringar och ibland valt att genomföra indexeringar enligt regelverket och ibland valt att avstå. Nu senast inte minst med gränsen för statlig inkomstskatt.
Självfallet har sänkt pris på diesel en betydligt större samhällspåverkan än om en flaska vin blir två kronor dyrare, men principer är dock principer och regeringen väljer aktivt bort att exempelvis titta närmare på elskatten. För egen del är det ris som delas ut med anledning av detta.
Men är det inte spel för gallerierna?
Låt mig så gå till pudelns kärna. Jag frågar mig: Vad spelar det för roll?
Med ena handen “ger de oss” lite pengar och vi tackar. Sedan för de ner andra handen i vår ficka och plockar på sig. Hur som helst ligger vi alltid lite minus eftersom politiken överlag bara fortsätter på samma kurs.
- Har regeringen gjort något för att strypa pengafloden till transferiatet?
- Har de gjort några ansatser för att drastiskt strypa blödningen från välfärden till klan- och gängkriminella?
- Har de stängt biståndskranen?
- Har de rensat upp i myndighetsträsket?
- Har de…?
Nej, det mesta fortsätter mest i gamla hjulspår. Det är kalla fakta. Paradigmskiftet låter vänta på sig. Så länge staten inte tar ansvar för den fetma de utvecklat under årtionden och börjar banta på allvar kan vi inte heller ta dem på allvar. Om de inte sätter tryckförband på alla delar av samhällskroppen som blöder pengar till kriminella och pk-projekt så är de medbrottslingar. Men framförallt, om de inte accepterar och anammar det enda trovärdiga politiska programmet som vår tid kräver: INTERNERA – DEPORTERA – REPATRIERA, så är de samma gamla charlataner och förrädare.
Mig lurar de inte.
