Ett tiotal år efter att trans-hysterin satte igång, då samhället beslöt att små barn skulle få “välja kön” själva, och att man skulle erbjuda hormonbehandling och könsbyte till tonåringar som lider av psykisk ohälsa, är det allt fler som nu manar till försiktighet. NHS i Storbritannien, en rapport till den franska senaten och experter från när och fjärran varnar för att man inte förstår varför det sker en extrem ökning av unga som tror sig behöva byta kön.
Ändå fortsätter Moderaterna och Liberalerna driva frågan om att det måste bli enklare att “byta kön” i Sverige. I princip inga andra partier är med på noterna, utom vänsterpartiet. Eller kanske är det fel att säga Moderaterna, eftersom uppgifter gör gällande att 80 procent av partistyrelsen är motståndare till lagen. Det hela verkar vara personligt för Ulf Kristersson. Enligt uppgifter till Aftonbladet klargjorde han att det var “väldigt viktigt” för honom att lagen kom på plats. Enligt tidningen talar “enskilda ledamöter talar om en rädsla att förlora uppdrag, en cancelkultur och en osund lobbying från hbtq-rörelsen”.
Men det är inte bara inom M som enigheten verkar vara puts väck. Också Socialdemokraterna, som tillsynes är positiva, slits med interna bråk. Annika Strandhäll, ordförande för mäktiga S-kvinnor säger nej och försöker få med sig flera. Ja-sidan verkar dock ta till de medel som behövs. En källa säger till tidningen:
– Det finns en stark lobbying kring den här frågan, från hbtq-rörelsen och RFSL. Man har framförallt försökt övertyga yngre riksdagsledamöter. Det är också förenat med en cancelkultur, har du invändningar så är du emot transfrågan.
I mitten av april läggs förslaget fram. Om det går igenom kommer det bli enklare att byta juridiskt kön, både för vuxna och barn. Åldersgränsen sänks från 18 till 16 år. Det ska heller inte krävas någon könsdysfori-diagnos, utan räcka med ett intyg från en psykolog. Många är överens om att det inte finns några sakliga argument för lagen. Snarare är det tvärtom.
Lagförslaget måste skrotas
Allt fler som för några år sedan “bytte kön” (eller fick hormonblockerare som barn) har klivit fram och berättat om det lidande som denna form av “könsbekräftande vård” åsamkat dem. Istället för att ha fått adekvat hjälp med sin psykiska ohälsa har de blivit bekräftade av föräldrar, lärare, psykologer och läkare att ett könsbyte är svaret på deras problem. Det är en regelrätt transhysteri som pågår där var och en som vågar ifrågasätta agendan från hbtq-lobbyn brännmärks. Inom populärkulturen är kanske J.K. Rowling det kändaste exemplet.
Ulf Kristersson och Johan Pehrson verkar vara fast beslutna att driva igenom en lag som ingen utom homolobbyn vill ha och som på fler än ett sätt riskerar att skapa ännu mer kaos i folkbokföringen (tänk när bedragare inser möjligheten att byta kön och få nytt personnummer lite då och då) eller att man som “kvinna” (fast man) kan propsa på att få vara i kvinnornas omklädningsrum.
Och hur blir det med vården? Kan jag som nybliven kvinna boka in mig till gynekologen för en kontroll av min kvinnliga delar? Varför inte. Det hela är både groteskt och löjligt på samma gång. Psykisk ohälsa ska man få hjälp att hantera och läka, speciellt när det handlar om något så grundläggande som könstillhörighet. I grund och botten är man den man är, så till vida oklarheten inte visar sig rent fysiskt vid födseln vill säga. I alla andra fall måste man lära sig acceptera den man är. På sikt är det betydligt bättre för de allra flesta, än att med skalpell, nål och tråd försöka fixa något som inte är trasigt.
Var och en som röstar ja till lagen och som därmed tillåter detta hemska skådespel fortsätta är skyldig till de fortsatta övergrepp som dagligen sker i “transvården”.
