Läste jag rätt? Hur ofta har man inte ställt den frågan. Nå, man borde kanske upphöra att förvånas. Men ändå, det var bara någon månad sedan coronafonden slutligen godkändes av EU-länderna. För Sveriges del innebär det skuldsättning för flera generationer fram i tiden och mer eller mindre omöjlighet att dra sig ur EU. Allt för att lindra de problem som uppstod med corona och politikernas vansinniga lockdown-politik. Och nu låter det så här, enligt en artikel i SvD:
”Omställningen väntas kosta hundratals miljarder euro. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har föreslagit att EU ska använda pengar ur den krisfond som egentligen skapats för att starta igång ekonomin efter pandemin. Hon vill avsätta 37 procent av fondens pengar till projekt som också driver på klimatomställningen. Det motsvarar runt 277 miljarder euro, eller 2 800 miljarder kronor.”
Många menar att valfusket i USA, coronahändelserna, vaccinet, klimatomställningen och en del annat på något sätt hör samman. Konspirationsteori eller inte, EU vill alltså avsätta 2800 miljarder kronor av coronafonden på EUs klimatomställning, en dryg tredjedel av pengarna då fonden ligger på cirka 7500 miljarder kronor. Onekligen är van der Leyden och hennes anhang ordentligt berusade av makt. De har precis fått igenom sin fond baserad på tokiga nedstängningar av samhällena och säger omgående att de ska använda en stor del av pengarna på något annat. Vad är nästa steg, frågar man sig? Att en annan tredjedel ska användas till migration?
Resultatet är mer centralisering
Före corona fanns det en önskan i EU-toppskiktet att binda länderna hårdare till EU och därmed centralisera unionen mer, och det fanns behov av ett stort pengaflöde in i de södra länderna för att få dem mindre EU-skeptiska och för att bankerna i särskilt Tyskland inte ska få problem på grund av lån till Medelhavsländerna. Det fanns givetvis många skäl – bredvid så kallade klimatåtgärder (och coronakrisen) – till varför EU-toppen ville få till en sådan fond.
Genom coronafonden binds otaliga företag till respektive medlemsland och i slutändan EU, precis som medborgarna knyts till stat och EU genom vaccineringarna (nu talar alla om en tredje spruta i höst, och sedan kommer givetvis en fjärde och så vidare – ett klassiskt beroende). Klimatåtgärderna kan utöver det sätta stort tryck på unionens östra länder, som länge har varit en nagel i ögat på EU. De är beroende av kolkraft och rysk gas, men en del av klimatåtgärderna är skatter och tullar på sådan energi, varmed Ungern, Polen, Tjeckien m.fl. behöver mer EU-bidrag eller västeuropeisk energi.
Bilar och bensin är förstås en stor del av omställningen. År 2035 ska bensinen slutligen vara borta i EU, enligt förslagen, och laddningsstationer ska finnas lite överallt. Målet är att medborgarna ska tvingas byta ut sina säkra, bensinsnåla bilar till en svindyr legobil. Alla förstår att en del av planen är att medborgarna ska tvingas konsumera nytt och dyrt – skrota sin gamla bil och köpa en elbil. Bredvid boendet är bil den största investeringen en familj gör i livet. Nu ska den investeringen höjas rejält – samtidigt som just boende blir mycket dyrare på grund av ombyggnationer och nya uppvärmningskrav som också är en del av klimatförslagen.
Fler blir beroende av stat och EU
Mönstret är uppenbart. Gör medborgarna och länderna mer beroende av stat och EU, och pungslå dem samtidigt genom höjda skatter, avgifter och priser. Än så länge är förslagen enbart förslag, men målet är enligt van der Leyden att göra dem juridiskt bindande. Och hon har ju redan bestämt att coronapengar ska dirigeras om till klimatpengar.
För Sveriges del – bredvid bilismen som är viktig för medborgarna i ett vidsträckt land – är skogsbruk en viktig industri. Även där vill EU in och pilla i klimatats namn, och det är inte till skogsbrukarnas fördel. Men där lovar EU-kommissionen att ta hänsyn till skogsindustrins roll för ekonomi och jobb. Kan någon tro på ett sådant löfte efter utspelet att en tredjedel av coronafonden plötsligt ska användas till klimatomställning? Givetvis inte. Och det som är mest störande med utspelet: lögnerna, bedrägeriet, maktlystnaden, hyckleriet.
EU-kritikerna har uppenbarligen haft rätt från första början. EU är ett monster, en hydra som får fler och fler huvuden att plåga medborgarna med. Vi måste bli en Herkules som tar itu med den hydran en gång för alla.
