När Jimmie Åkesson tog bladet från munnen och konstaterade att det pågår ett folkutbyte i Sverige var det många som tänkte att “det var på tiden”. Jag var en av dem och jag är fortsatt glad, även om Åkessons text i Expressen var full av krumbukter om “öppen svenskhet” och Richard Sörman på Riks pladdrar om “lagom invandring” och adoptioner. Att Åkesson är pragmatisk är en sak. Att vi definitivt kan ha en diskussion kring folkstamsvård är en annan; men som propagandist (ja, det är vad både jag och Sörman är) måste vi veta när vi ska slå till med hammaren och när vi ska trycka försiktigt. Men sammantaget är det fantastiskt att själva begreppet är ute ur hatten. Det metapolitiska slaget har bara börjat.
Vänsterliberalernas indignation var väntad
Att vänsterprofiler skulle tjuta som fiskmånglerskor kunde vi räkna ut. Och det var roligt att se dem arga upp sig. Svenskhataren Tobias Hübinette twittrade att folkutbytet är en konspirationsteori, trots att han själv så ofta han kan påtalar att invandrarna tar över demografiskt. Lars Lindström på Expressen twittrade i sin tur att det är “fascism” att kunna “se” folkutbytet om man är ute i samhället. Ylva Johansson (S) har konstaterat att EU behöver massiv invandring eftersom européerna inte föder nog med barn… men något folkutbyte pågår trots allt inte.
Problemet för dem alla är ju att man inte kan erkänna att det finns ett distinkt folk som är svenskt. Gjorde man det skulle ju det folket ha rättigheter. Nej, denna Pandoras ask vill man inte öppna.
Borgerligheten bekänner färg
Liberalerna hör snarare hemma med gänget ovan. Men då de är en del av Tidösamarbetet får de vara med “borgerligheten” här. Och Johan Pehrson är inte alls glad över SD:s utspel. Enligt Expressen menar han att SD inte “gjort sin läxa” och inte har någon “integrationspolitik värd namnet”. Dock säger han inget om ordet folkutbyte.
Det gör däremot Ebba Bush (KD):
– Jag är inte bekväm med den terminologin, säger hon till Expressen.
Och sedan:
– Jag tycker att det leder tanken helt fel, och jag tycker att det visar, återigen, att SD inte är i skick att ta värderingsdiskussionen.
Finns det inget svenskt folk?
Fråga till Ebba: Finns det inget svenskt folk? Om det finns, håller det inte på att bytas ut?
Det har inget med värderingar att göra, det handlar bara om kalla demografiska fakta.
Statministern väljer orden lite mer noggrant när Expressen frågar honom. Vi läser
“– Jag har länge varit kritisk till den stora invandringen vi haft i Sverige, större än vad vi klarar av att integrera, säger statsministern.
Men pågår det ett folkutbyte i Sverige?
– Jag tänker inte använda det begreppet.”
En röst på borgerligheten är en röst för fortsatt folkutbyte.
Demografi är allt
Vi har om och om igen tagit upp demografin och folkutbytet. Allt ifrån Scaniachefen Leif Östling som 2006 tyckte att Sverige skulle ta emot 20 miljoner människor till Ylva Johansson som öppet och ärligt erkände planerna på att byta ut svenskarna.
Under årtionden har den nationella oppositionen påtalat den demografiska aspekten. Vita människor utgör färre än tio procent av jordens befolkning. Vita kvinnor i åldern att de kan föda barn, eller yngre, är kanske nere på en procent. Samtidigt riktas hat mot vita över hela världen och vi uppmanas till feminism, aborter, ensamhet och mångkultur med folkblandning.
Demografin är vår ödesfråga. Därför är det oerhört bra att Jimmie Åkesson tog upp det, och att Riks lyfte diskussionen. För det gör att vi nu kan prata om folkutbytet på ett sätt vi inte kunde för några dagar sedan. Att borgerligheten bekänner färg är en bra bonus. De har ingen djupare förståelse för folk och nation utan är lika själlösa och materialistiska som vänstern.
