De svenskfientliga dåden har blivit vardagsmat, men överfallet på det lilla flickebarnet i Skellefteå påminner oss om att ingen går säker i det mångkulturella samhället.
Almedalsveckan är i gång. Långt ifrån verkligheten som svensken i gemen drabbas av samlas eliterna för att äta, dricka och skratta gott. Det är ett sorgligt spektakel.
Vuxna kan dra sig undan det mångkulturella samhället. Barn kan det inte. Och hur många vuxna skulle på sin arbetsplats acceptera det som deras barn tvingas utstå i skolan?
I dag utspelades något oerhört i riksdagen, en kulminering av några dagars politiskt spel. Ingen kan längre förneka det uppenbara. Utlänningar med lojaliteter långt bortom Sveriges gränser tillåts fälla avgöranden som kan sätta hela landets säkerhet på spel. Allt för att Socialdemokraterna inte ska behöva kompromissa.
Det finns bara ett ursprungsfolk i Sverige, och det är svenskarna. Svenskarna av i dag är sprungna från svenskarna av i går – människor som förvisso inte kallade sig svenskar eller såg på det område de bebodde som Sverige, men som utgör stommen av det svenska folk som än i dag är detta folk.
Johan Silverland, lärare på polisutbildningen, varnar för att de nya polisrekryterna har ”så låg begåvningsnivå” att de blir en ”fara för sig själva och andra”. Vems fel är det att det blivit så här och vilken framtid kan vi vänta oss?
Det fria Sveriges ordförande Dan Eriksson har genomfört empiriska studier och är besviken på svenskarna.
Svenskarnas hus i Älgarås går nu in i högsäsong och håller öppet för allmänheten måndag-lördag mellan klockan 12 och 17.
I dag är det den sista april och då firas det traditionellt runtomkring i så väl Sverige och Finland samt i stora delar av den
Det fria Sveriges ordförande Dan Eriksson skriver om varför yttrandefriheten har en svår tillvaro inom mångkulturen, men varför den är viktig att försvara ändå.
