Till att börja med kan konstateras att begreppet ”vit makt” aldrig är något som Det fria Sverige själva använt sig av för att beskriva vare sig vår verksamhet eller våra mål, utan det har varit ett epitet som politiska motståndare försökt klistra på oss. Inte heller är det ett begrepp som nationellt sinnade rörelser i Europa svängt sig med i någon nämnbar omfattning.
Enligt Wikipedia uppstod begreppet i USA som en reaktion på uttrycket ”Black Power” (svart makt) vilket i sin tur, enligt samma uppslagsverk, ”är en slogan som används av afroamerikaner som vill ha nationellt självbestämmande”. Skulle vi använda samma definition på vit makt, det vill säga vita som vill ha nationellt självbestämmande, så är det ur en nationalistisk synpunkt så klart en sympatisk idé.
Amerikanskt begrepp som fungerar dåligt här
Problemet är att ”vita” är ett amerikanskt begrepp som inte gör sig allt för väl i Sverige eller Europa. Svenskar som folk är visserligen vita i den mening att vi är ljushyade, men alla som är vita är inte svenskar. Men som så mycket annat väljer globalismens företrädare, vare sig det är i massmedia, stiftelser eller skattefinansierade föreningar att importera begrepp från USA i tron om att de enkelt går att kopiera till svenska förhållanden.
Självklart är vi för att europeiskättade folk, det som amerikaner och globalister ofta kallar för vita, ska ha makten i deras respektive länder. Men vi tycker det är lika självklart att ”gula” folk, ”svarta” folk eller ”bruna” folk ska ha makten i sina respektive länder. Vi är alltså för vit makt, svart makt, brun makt och gul makt. Om man så vill.
Vit makt eller frihetlig nationalism?
Det fria Sverige betecknar sig som frihetligt nationalistisk, och i det frihetliga lägger vi vår ovilja till att tvinga på andra människor vår världsåskådning. Vi har, sedan föreningen lanserades 2017, varit tydliga med att vi är ointresserade av att försöka ”banka in nationalism” i människor som är motståndare till den, och istället fokusera på att arbeta med och bygga alternativa samhällsstrukturer med de som vill vara en del av vår gemenskap.
Att prata om ”vit makt” blir således inte bara trubbigt, utan i det närmaste löjeväckande. Men om våra fiender hade kallat oss för ”folksuveränitetsorganisation”, ”etnisk intresseförening” eller ”plattform för svensk gemenskap” hade det kanske inte uppnått det syfte man är ute efter, vilket uppenbarligen inte är att beskriva eller förklara verkligheten så som den är beskaffad.
