Senaste veckan har det varit mycket snack om “antisemitismen” i Malmö, och jag ser även att så kallade “Sverigevänner” ylar med i hur hemskt det är. Jag tycker så klart inte man ska vara elak mot någon som inte förtjänar det, oavsett deras religion eller etnicitet. Det är rätt oanständigt faktiskt.
Men, och detta är viktigt:
Det ligger inte i svenskarnas intresse att flytta fokus från svenskfientlighet till “antisemitism”. Notera att många av de drivande bakom detta så som Lars Adaktusson (KD), Anna Simon-Karlsson (C), Clara Lindblom (V), Karin Olsson (Expressen) etc. aldrig lyfter svenskfientligheten. Det hela handlar om att flytta målstolparna som britterna skulle sagt. När allt fler svenskar inser att vi förlorar på massinvandring och multikulti är det nämligen viktigt för svenskfientlighetens företrädare att vi tror att det egentligen är andra folks säkerhet som är hotad.
Ni som tror att ni kan “vinna” genom att spela med och lägga fokus på hur dumma muslimer är, genom att visa hur synd ni tycker om judarna i Sverige, gör svenskarna en otjänst. Ni går i slutändan svenskfientlighetens ärenden, även om jag är övertygad om att det inte är er avsikt.
Rapporter om “antisemitiska” attityder i Malmö bör bemötas med att dels förklara att detta är den tragiska men naturliga konsekvensen av det mångetniska samhället, dels med att det avgörande är hur svenskarna drabbas. Den som påstår sig vara Sverigevän eller svensk nationalist bör alltid ha svenskarnas intresse för ögonen.
När såg du senast judiska intresseorganisationer oroa sig över svenskfientligheten? När senast såg du judiska tidningar gå ut och varna för att de vita folken är på väg att bli minoriteter i västvärlden? Det händer inte, eftersom dessa aktörer har judarnas bästa för sina ögon, och det är inget konstigt i det.
Svenskarna måste förstå spelreglerna och sluta försöka vara allas räddare. Om inte vi står upp för vårt folk, vem ska då göra det?
