Jag kan tänka mig att fler än jag satte kaffet i vrångstrupen och kände oro när nyheten kablades ut här om dagen. Till exempel läste jag på SVT:
“Tusentals svenskar väntas resa till Libanon trots risk för storkrig och utrikesdepartementets avrådan från resor sedan 2023.”
Har mitt folk blivit tokigt? Så tänkte jag. Förutom allt annat är det ju nästan krig där och UD avråder från resor dit. 5 000 svenskar tror myndigheten ska resa dit. 2 000 finns redan där. Jag var konfunderad.
Sedan läste jag att hundratals svenskar tänkte ta sig till Iran på semester. Vad är det jag missar?
Falskt alarm – inga svenskar
Snart nog visade det sig att det hela var ett misstag. Inte en enda svensk visade det sig skulle vare sig till Libanon eller Iran på semester. Inte till Somalia heller för den delen. Nej, det är iranier och libaneser och somalier och så vidare, vilka flytt från sina hemländer för att det är hemskt där, som åker hem på sommaren för att träffa släkten och hälsa på. Hemskare än så är det nämligen inte. De vill bara inte bo i sina hemländer, utan i Sverige eller Europa.
Svensk massmedia envisas dock med att kalla dem svenskar, för att luras och bedra och få oss att instinktivt tänka att “svensk kan vem som helst vara”. Det är viktigt för dem att vi inte tänker att det är “flyktingar” som kommit till Sverige som nu åker hem, på semester, för gör vi det börjar hela asyl-korthuset falla samman.
Återflyttning går hur bra som helst
Om 5 000 libaneser och hundratals iranier kan åka hem på semester så kan de stanna kvar där. Uppenbarligen finns det inget hot mot dem i hemländerna eftersom de åker dit några veckor och hälsar på. Vad har de här att göra? Uppenbarligen så är skälen till flykten inte längre giltiga.
Själva idén med asyl har sålts in som ett tillfälligt skydd. Hundratusentals ickesvenskar boende i Sverige kan därför återvandra. Svårare än så är det inte. Kanske vill man inte bo i Libanon när man fått smak för Sverige, men det är inte relevant med tanke på det demografiska skymningsläge vi befinner oss i. Det är oförskämt att kräva av Sverige och svenskarna, för att sedan åka tillbaka till sitt hemland på semester. Vi borde inte acceptera det.
Vi måste säga nej
Sverige och svenskarnas måste sätta ner foten. Vi kan inte ta detta med en axelryckning och låt-gå-attityd. Tvärtom. Här måste sägas ifrån. Myndigheterna kommer inte göra det. Media spelar med och hjälper till att luras. Politikerna bryr sig inte. Det faller på dig och mig. Kanske finns det inte så mycket praktiskt och faktiskt man kan göra … men man kan säga ifrån, säga att det är åt h-vete fel och försöka få vänner och arbetskamrater att göra det samma.
Det är i alla fall något.
